Sikfors skidklubb och skytteförening kunde under flera år utropa sig till en av Norrlands största nöjesarrangörer. Under hela 1960-talet anordnades på Udden i Sikfors även landets största midsommarfest. Nu har det gått 50 år sedan de sista stora festernas tid.
En känd orkesterledare myntade på sin tid uttrycket "Midsommarnatten är inte så lång, men sätter flera vaggor igång". Där det finns personer som fått sig återberättat att deras pappa bar dem till Sikfors och att de sedan efter helgen kom hem med sin mamma. Med andra ord, en ny generation kom att ge ett minne för livet.
Men med tiden blev det populära midsommararrangemanget tidvis mycket stökigt. Det förekom en hel del alkohol i samband med tältandet, som kröp allt längre ned i åldrarna. Tyvärr tilltog ungdomsfylleriet. Den yngsta som polisen fick ta hand om, vid något tillfälle, var inte mer än 13 år.
Fylleri, slagsmål och andra otrevligheter blev ett alltför vanligt inslag. Dessutom anordnades "privata fester" utanför nöjesområdet.
– Det är tälten som är uppkomsten till det onda, men vi kan inget göra, det är föräldrarna det kommer an på, uttryckte sig ett polisbefäl vid ett tillfälle. Som mest finkades bortåt 100-talet personer under en festhelg. Då myntades också uttrycket "Fyllfors" om annars så idylliska Sikfors.
De som sökte sig till Sikfors för att se den nakenvarieté som erbjöds behövde knappast köa. För naket fanns det litet här och var- gratis!
Som mest rörde sig närmare 30 000 personer på det 35 000 kvadratmeter stora festområdet. Någon räknade då att bortåt 9 000 bilar passerade genom festområdet.
Till Sikfors anordnades det såväl tåg- som bussresor under midsommarhelgen från i stort sett hela länet och även från Västerbotten.
De Söderhavsinspirerade tältstäderna, med namnen Hawaii och Tahiti, utlovades vara omgivna av blommande häggar, solmättade sandstränder, "som gör att ni som tusentals andra kommer att finna livet underbart" annonserade festarrangörerna. Dessutom med slutklämmen "framförallt myggfritt". Som mest fanns 2 000 tält inom området.
Midsommarfirandet i Sikfors har många år på nacken. Året efter det att Sikfors skidklubb bildades anordnades 1927 den första midsommarfesten på Udden, i en lugn tillvaro. Besökarna kunde dansa på en fin-fin dansbana till musik av Cedergrenska trion. Kaffe-, smörgås- och läskedrycksservering var anordnad och till nöjena hörde även att kunna "peka rätt", "roulette", "rättvisa" och bollkastning. Inträdet till festplatsen var då 50 öre. Inledningsvis fanns där en enkelt hopsnickrad dansbana och man förstår att det var själva dansen som var det primära.
Många gånger var det inte så märkvärdigt att ställa till med dans. Man behövde i stort sett bara en någorlunda jämn yta och någon som spelade på fiol eller dragspel.
Antalet dansbanor växte snabbt i Piteåbygden och konkurrensen, inte minst under midsommarhelgen, kunde säkert vara påtaglig.
Svenska kyrkan och andra religiösa samfund var under de tidiga åren skeptisk mot verksamheten. Dansbanorna fick rykte om sig att utgöra syndens nästen.
Under de inledande åren, och som en nyhet, fanns i Sikfors en särskild inspelningsateljé där publiken kunde få tala eller sjunga in grammofonskivor.
Under pionjäråren fanns även en alternativ midsommarfest, förlagd till Sikforsfallet. Med Vargbackens kommunistiska ungdomsklubb och Norrbottens kommunistiska ungdomsförbund som arrangörer. Där utlovades "storslagna anordningar", modern dans till Hardys och Alf Johnnys orkester samt gammal dans till Westerbergs kapell. För publiken serverades pitepalt, varm korv och glass och erbjöds även "härliga bad". servering av pitepalt, varm korv glass och härliga bad. Under det kommunistiska arrangemanget var del väl sörjt för dem som ville dansa, sjunga och förlusta sig. Men samtidigt utvecklades där en politisk kultur, med politisk agitation.
Således var det under de inledande åren konkurrens om midsommarfirarna. Det slutade dock med att midsommarvakan i Sikforsfallet fick packa ihop.
Midsommarfirandets storhetstid i Sikfors kan sägas ha sträckt sig från 1930 till slutet av 1960-talet. De två sista åren gick firandet med förlust. Någon gång i 1970-talets början förändrades nöjesutbudet. Istället för påkostade artister, tivoli och orkestrar bjöds man i Sikfors på ett familjärt program, där bland annat bingon kom att bli en central punkt.
I det 45:e firandet i Sikfors var Sikfors SK inblandat med Tvärån/Sikfors fotbollssektion och Husmodersföreningen.
De flesta av de festplatser som genom åren anlagts i våra bygder, och som använts en kortare
eller längre tid, har sedan försvunnit. Det är omöjligt att säga hur många
som funnits eftersom ett stort antal av dem knappt dokumenterats alls
Nöjeslivet vid bygdens festplatser var inledningsvis av den folkliga karaktären. Förutom av dans roades man av komiker, revyartister och akrobater bland annat. Kuplettsångaren Valter Marschall var då ett av inslagen. Dans på banan utfördes av Bröderna Renberg, Sandberg och Nordling. Dessutom förekom det vid något tillfälle boxning med bland annat skandinaviske mästaren Thure Rundström och svenske mästaren Myran Eriksson.
Allt eftersom höjdes kvaliteten och under 1930- och 40-talet fanns det gott om mer professionella artister att anlita.
På den stora dansbanan med tillhörande scen i Sikfors uppträdde allt vad vårt land hade i toppartister. Som mest fans fem stora elitorkestrar igång under en helg.