När prästen sa sitt hjärtas mening gick veterinären demonstrativt ut
Prästen försökte göra förkunnelsen lättfattlig, knyta an den till vardagslivet. Det passade tydligen inte alla kyrkobesökare. Somliga uppfattade, när prästen sjöng ut, att det var en politiskt avsiktsförklaring. Piteå-predikningen för ganska precis 50 år sedan vållade en viss uppståndelse i bygden och i media.
Abel Isaksson.
Foto:
August Strindberg, senare hyllad författare, klädde i sin predikan av skriftlärda och fariséer.
Han gav efteråt följande kommentar:
- En präst måste vara skådespelare. Han får nog ej, som jag sökt göra i dag, öppet sjunga ut sitt hjärtas mening. Han skulle då stöta sig med de maktägande. Blir jag skådespelare väljer jag en annan scen ändå, påpekade Strindberg.
Irriterade åhörarna
Abel Isaksson, en viljestark och klartänkt präst, ville i sin predikan anknyta till vardagslivet och samlevnaden människor emellan. Han gjorde då som Strindberg, nämligen irriterade en eller annan farisé.
- Folk har frågat mig om det är synd att gå på bio och använda läppstift, att ha kortklippt hår och gå i galoscher, men ännu har det aldrig hänt mig att en person som bor i en väl möblerad 5-rummare har kommit och frågat mig om jag tror att det är synd att han bor så flott medan en familj på åtta personer måste klämma ihop sig i en omodern 2-rummare, citerade Isaksson korstågspredikanten John Hedlund.
Det tyckte han sig ha gjort med all rätt.
Om det sedan var i överensstämmelse med bibelns lära, en sann kristendoms förkunnelse, fick tidningsläsarna i Piteå ta del av i spaltmeterlånga inlägg.
- Som kristna måste vi starkt ifrågasätta det berättigade i allt som skapar klyftor och gör gemenskapen svårare, poängterade han, förkunnade Isaksson.
Isaksson hämtade fram olika exempel i sin predikan.
- Vid det ena bordet serverade man smör, vid det andra margarin. Det var svårt för smörbordsfolket att ha gemenskap med margarinbordsfolket. Hos oss är olikheten kanske bara den att arbetaren får själv skotta snö framför sin bostad medan tjänstemannen slipper.
Isaksson citerade också författaren Stig Dagerman från predikstolen i Piteå stads kyrka.
- En svältande människa mindre, betyder en broder mer.
Protest mot prästen
Predikan kan inte anses vara smickrande för kyrkan eller den präst som höll högmässan, konstaterade en del kyrkbesökare. Enligt referaten uppges ett antal ha lämnat gudstjänsten, som protest mot prästen. Enligt åhörarnas mening skulle predikan ha haft en politisk tendens, där bland annat tjänstemannakåren fått klä skott i förhållande till arbetarna.
Åsikter för och emot prästens ventilerades på nyhetsplats i tidningsspalterna.
Kyrkadjunkt Isaksson tillbakavisade anklagelserna.
Det var distriktsveterinär Erik Gustaf Lindholm, vilken lämnade jordelivet 2005, som tände den offentliga brasan. Genom ett skriftligt inlägg gjorde han att prästens predikan uppmärksammades i pressen.
Lindholm var under ett antal år kommunalpolitiskt verksam i Piteå, för dåvarande högern.
Veterinär Lindholm hävdade att åtminstone sex personer lämnat kyrkan efter att ha reagerat på prästens uppdelning av "rika" och "fattiga"
Han talade också om "huggormars avföda" och om hur ormen i alla tider symboliserat list, lömskhet och lögn.
- Redan i Eden uppträdde ormen och förde propaganda för syften, som han inte ville klart deklarera. Det är min förhoppning att han inte var närvarande i Piteå stads kyrka utan att vad som sades det sades i tro, avrundade Lindholm.
En annan kyrkobesökare var Viktor Grankvist, som ställde upp bakom Abel Isaksson.
- Att han på ett ypperligt sätt gisslade obarmhärtigheten, egoismen och våra dagars cynism mot dem som inte lyckats så bra utan fortfarande är fattiga var också i överensstämmelse med bibelns lära. Det vore helt i överensstämmelse med sann kristendoms förkunnelse om vi ofta fick höra sådana predikningar i våra kyrkor, även om det skull irritera en eller annan farisé, anförde Viktor Grankvist.
Göra politik
Grankvist var en rätlinjig man, känd att stå upp för sina åsikter utan att dagtinga. Han hade också en stor portion humor som tog sig yttringar i slagfärdighet, präglade av stor elegans. Grankvist gick ur tiden 1962.
Ifråga om "ormen" fick det Grankvist att replikera:
- Men det är fråga om han inte viskade i ett särskilt barnsligt öra "kanhända den här predikan går att göra politik av".
I ett eftermäle till prästen Abel Isaksson påpekas att han plågades av att det fanns så mycket till intet förpliktande fromhet i kyrkan.
Han tyckte sig finna en påfallande oförmåga hos bekännande kristna i församlingarna, liksom i kyrkoledningen, att försvara kristna värden i kamp med marxistiska ideologier. Hans kontakter med Moralisk upprustning skärpte hans blick för kravet på ordning och reda, sanning och äkthet.
Under sin prästtid tjänstgjorde han i Kiruna och Luleå, var en tid lärare vid Stockholms teologiska institut och också präst i Uppsala. Han dog 1967 i en ålder av 44 år. Makan och hans fyra barn omkom i en tragisk händelse året före.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!