När Luddwig mötte Björn

Piteå2007-12-17 00:00
Hej vänner!

Jag har sett Björn. Vi är många som sett björn alldeles i närheten. Tyvärr går våra iakttagelser isär. Den Björn jag mötte var en timid och vänlig individ. Inte ett dugg lurvig, i alla fall inte i pälsen. Han brummade inte heller. Han bor tillsammans med en skärpt kvinna på en plats vi besökte i skärgården.



Nu tror ni att jag inte mött den brummande varianten. Då har ni fel. Har bara inte berättat om det. Det är ju få som kommer att tro mig. Åtminstone inga gamla jägare som ett helt liv lufsat i skogen utan att någonsin ens fått vittring på en björn. Allra minst sett någon.

De flesta som träffat Nalle har ju haft hund och gevär. Jag satt på min stubbe när jag blev varse honom. Han rörde sig förvånansvärt tyst och smidigt i tallskogen. Nästan som en katt. Blev imponerad. Någon kvist knäckte den då och då, förmodligen på grund av sin lekamen. Den verkade hur snäll och mysig som helst.



Första snön har fallit och min päls får stryk. I alla fall nytt innehåll. Den nya mattan i vardagsrummet blev tilltufsad. Han ylade som vanligt min store, tjocke husse. "Den är en dag gammal"! "Du har fågelfrön, ekorrskit och sot på nya mattan"! Jag bryr mig inte. Den var visserligen tvåfärgad men nu är den betydligt snyggare. Flerfärgad kan man säga.

Har fått sysselsätta mig på egen hand. Lite tråkigt har det varit. Har spanat in våra utebesökare. En dag hade vi sex ekorrar, 2 hackspettar, 2 vanliga skator och 2 snöskator samtidigt vid matstället. Alla småfåglar oräknade. Det är kul att dom trivs hos oss. Får mig ordentliga tillsägningar när jag är på väg att skrämma dom. "De är ju våra kompisar"! säger han. Dem tar man inte kål på. Har lärt mig att förstå det.

"Tveka inte"! "Var beslutsam när du tänker göra något gott"!

Ha det bäst!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om