Det ena efter det andra ska då bestämmas av en liten grupp människor. Som kan påverka enormt mycket ett dagligt liv. Det tas inga hänsyn till vad människor egentligen vill. Hur mycket kan vi själva påverka? Det är mycket marginellt. De kvittar om det är att vi äter för mycket socker eller att vi dricker för mycket. Hela tiden ska vi vara några slags pjäser på deras bord. Det viktigaste i sammanhanget är att jag vill göra som jag vill och att ingen annan ska lägga sig i det.
Vill jag äta socker så gör jag det. Vill jag dricka så gör jag det. Övervakningssystemet är inte bättre än på Sovjettiden. Vi är så övervakade att Storebror ser allt vad vi gör. Friheten är ju väldigt begränsad i Sverige. Vi tror att vi har en frihet,men det är en sanning med modifikation.
Ska man genomföra stora saker i ett land borde det vara en folkomröstning. Inte att man själva inom regeringen bestämmer att så här ska vi har det. Flera av regeringens beslut är helt felaktiga och fientliga mot människor som bor här. Hur kan man göra så mot sin egen befolkning,det är ju väldigt skrämmande. Det värsta är att man kan inte lita på någon politiker. Ska man dra fram sanningen så kan man inte lita på en människa i dag.
Vem har skapat detta samhälle. Inte är det folkets röst,utan några människor som sitter i regeringsställning. Vad har de att säga till sitt försvar när det ser ut som det gör nu i detta land?
Att kunna bestämma över sitt liv är något som är väldigt viktigt. Man måste också kunna bestämma över sin död. Ända in i döden så har vi staten efter oss. Vi kämpar och vi sliter. När vi är utslitna så kastas vi på skräphögen. Där finns inget mer att hämta inget mer att mjölka utav. Denna sanna frihetens morgon har inte sett sitt ljus på så lång tid. Det mörker som friheten befinner sig i är låsta bojor och vi har ingen möjlighet att komma ur detta gigantiska grepp.
Har vi en själ i detta land. Jag måste nog säga att den själen finns inte. Den har förbrukats för länge sen. Man blir förbannad och ledsen varje dag, när det kunde ha varit så bra. Vem i all världen tog mitt liv ifrån mig? Jo, det samhället som tror sig vara mer än alla andra. Om man sen krossar denna persons själ och hjärta, det är något som man måste göra för att nå den slutpunkt som vi befinner oss i just nu. Inte blir det bättre, ska jag säga utan mycket värre.