Snart smäller det! Nej, det är inte nyårsrakteterna jag tänker på utan firandet av vintersolståndet. För mig och alla andra som gillar dagsljus börjar snart nedförsbacken till sommarens långa dagar. Vid vintersolståndet lutar nämligen jordaxeln som allra mest bort från solen och vid sommarsolståndet så inträffar det motsatta. I praktiken innebär det att den kortaste dagen har vi vid vintersolståndet och den längsta vid sommarsolståndet. Vintersolståndet känns lite bortglömt om man jämför med dess motsats. Midsommarfirandet infaller alltid nära sommarsolståndet och runt om i hela Sverige firar vi solen och ljuset. Innan vi började med det kristna julfirandet så firades vintersolståndet, men idag finns det inte kvar mycket dokumentation över hur detta gick till.
Egentligen tycker jag om vintern, speciellt när det finns snö att åka skidor på, eller isar att susa fram på. Det är väl bara det att det blir så mörkt och lite trist när det inte finns någon snö som lyser upp. Då drömmer jag mig bort till de långa sommarkvällarna som aldrig tar slut. I år inträffar vintersolståndet den 21 december och det firar jag genom att titta på "Sunes sommar" och äta glass med hallonsås.