Det som jag har värderat mest i livet är kärleken och vänner.
Glädjen och skratten och hoppet, det är något jag godkänner.
För ett liv är inte en dans på rosor, utan en ständig strid.
Naturen har varit en hjälp att kunna nå denna inre frid.
Man tycks säga att varför gjorde jag inte så, när jag hade chansen.
En del var på dansgolvet en del spelade upp till den här dansen.
Men ändå möttes vi någonstans en ljuvlig försommardag.
Detta vara något man inte hade tänkt sig, det var precis som ett trollslag.
Du barn av denna tid som föddes, blev till vår hjärtans fröjd.
Flera barn följdes och ni var lika välkomna som i himmelens höjd.
Vad är då livet, ett stycke poesi med klanger utav trumpeter.
Det vi söker är frid och lycka och massor av saligheter.
Men ändå vissnar människan bort, som blommade så härligt.
Det är som en tavla, man ser motivet, det är mycket konstnärligt.
Så visst är livet ett monument av ett mirakel att få skåda.
Fröet såddes och blommorna kom upp i livets blomsterlåda.