I ett litet torp i en by i Infjärden bodde omkring sekelskiftet 1800-1900 en familj som vi kan kalla för familjen Andersson, vilket inte är familjens rätta namn.
I slutet av maj 1896 avled ett sex månader gammalt barn plötsligt i deras hem. Eftersom modern var känd för att enligt en tidning vara fallen för ”dryckenskapslast” och att hon denna natt varit höggradigt berusad väcktes misstankar om att barnet som legat i samma säng som modern hamnat under henne och kvävts.
En polisanmälan lämnades in till kronolänsman von Walter. Vid förhören av modern sade hon att gossen alltid varit krasslig och att han den senaste tiden blivit sämre och sämre. Hon förnekade på det bestämdaste att på minsta ha varit vållande till barnets död.
En granne berättade att modern vid 7- tiden på morgonen varit berusad och oredig samt gråtit över att liket haft blånader vid ljumskarna, nedre delen av ryggen samt på bakre delen av huvudet och halsen.
En annan granne berättade att hon tre gånger under vintern varit tvungen att ta hand om den lille gossen eftersom modern varit så berusad att hon lämnat det utan skötsel.
En annan kvinna omtalade att hon varit hos modern den natt barnet avlidit och att de båda förtärt konjak och sedan insomnat med barnet vid sängbalken.
Läkaren A. Holliertz verkställde obduktionen av barnliket. Kunde dock inte utröna om barnet genom våda eller naturlig sjukdom avlidit. Slutsatsen blev att eftersom modern älskat sitt barn fanns det ingen anledning anta att hon avsiktligt berövat det livet.
Sammanfattningsvis kan sägas att makarna tidigare haft två barn som avlidit tre och fem månader gamla. Det ovan nämnda barnet var alltså familjens tredje barn.
Familjen flyttade efter tredje barnets död till en grannby där de fick ytterligare fem barn varav fyra dog endast några månader gamla. Endast ett barn nådde vuxen ålder.