Misstänkt för vanskötsel och mord

Det var i en by utanför Arvidsjaur som händelsen utspelade sig. Under år 1896 blev händelsen ett allmänt samtalsämne i Arvidsjaur med omgivningar.

En man hade påträffats död i sitt hem. Med det följde att doktor Oskar Skarin, Arvidsjaurs förste läkare, beslutade sig för att den 20 januari genomföra en rättsmedicinsk undersökning. Han konstaterade att den döde utsatts för yttre våld, som orsakat en betydlig bristning av huvudskålen och blodfyllnad i hjärnans hinnor.

En änka, hennes son och dotter häktades kort därefter. Det hävdades att de tre var trött på den äldre mannen. De hade nämligen, efter en process med kommunen tre år tidigare, blivit ålagda att, på grund av släktskapet, vårda mannen till döddagar.

Vid vintertinget i Arvidsjaur i februari samma år rannsakades de tre. Målet hann inte slutföras varför de åtalade fördes till fängelset i Luleå, i väntan på ny rannsakning. Målet kom en tid därefter åter upp i Arvidsjaurs häradsrätt. Samtliga åtalade förnekade ihärdigt all delaktighet i dådet.

Vittnen hade inkallats och intygade inför rätten att åtskillga grymma hot fällts mot mannen av de åtalade, vilka dessutom anklagades för vanskötsel av personen ifråga.

Från vittneshåll framfördes graverande anklagelser. Bland annat att anklagade skulle haft uppsåt att undanröja mannen, sedan de fått försörjningsbördan över honom.

Rätten beslutade efter rättegången att kvinnan skulle återföras till häktet medan hennes barn försattes på fri fot.

I juni 1896 konstateras i Norrbottens-Posten att kvinnan och hennes dotter dömts till långvariga straff. Kvinnan, som delaktig i brottet, till åtta års straffarbete och 10 års förlust av medborgerligt förtroende. Dottern dömdes till livstids straffarbete och ständig vanheder. Sonen däremot frikändes.

Bägge kvinnorna beslutade sig för att överklaga domen. I augusti samma år meddelade Svea hovrätt att båda frikänts från allt ansvar för det mot dem väckta åtalet för mord.

I november finns berättat i Norrbottens-Posten att den frikännande domen väckt mycket uppmärksamhet inom orten. Det ansågs att girighet var motiv till brottet, då de tilltalade, som enligt uppgift befann sig i välbärgade omständigheter, länge vanvårdat den gamla mannen som de skulle ge förmånsrätt.