Mina flyttfåglar
åren går och nu packar de en efter en och drar.
De fyllde mitt liv med minnen, lekar och skratt,
fast jag också vandrat och vakat mången natt.
När de föll, kom de till mig för att söka tröst,
men nu pratas de med bas och grov röst.
Det stämmer så bra, rådet som styvmor gav.
När det är som mest, då är det som allra bäst.
Men nu känns det tomt och ödsligt i vårt hus,
det som nyss var fyllt av aktiviteter och bus.
Att kunna få barn, är den största gåva som finns,
städar nu bort efter dem, fäller en tår och minns.
Visst är naturens gång det som sker,
måtte de bli lyckliga, jag på kvällen ber.
En och en har de nu flugit ur sitt bo,
mycket snabbare än man kunde tro.
Nu behöver de mig inte alls som förut,
måste inse att livet ej är över och slut.
En ny fas nu träder in i mitt liv,
hoppas att i det ingår barnbarns kiv.
Tacksam ska man vara, för att de
på egna starka vingar flugit ut.
Värre det vore om de vägrat fara,
och man fått knuffa dem ut till slut.
Tack mina fyra älskade barn för allt,
utan er, skulle livet varit tomt och kallt.
Så jobbar vi med nyheter