Utanför fönstren slår våren snart ut igen med grönskade träd och gräs som blir till liv igen.
Så länge jag kan minnas är våren den bästa tiden på året där gräset blir grönare än grönast och värmen börjar komma med snön som smälter bort. Men för några år sedan var våren en svår tid för oss alla när min älskade mormor inte fanns med oss längre.
Hon lämnade ett stort tomrum efter sig när det väl var hennes tid att gå vidare till himlens alla små liv. Det blev ett stort tomrum i våra liv, alla inblandade. Vi fick värmen och kärlekens harmoniska stunder i hennes armar när vi var dit bjudna på palt kalas som bull kalas och alltid humöret på topp oavsett väder och vind.
Mormor brukade vara barnvakt åt oss barnbarn. Vi fick nog lära oss mycket av det som vi alla har med oss i dag. Men så mycket jag fick lära mig, som jag värdesätter i dag, kanske andra med. Så många minnen vi alla får bära med oss i livets alla dagar. Jag fick lära mig mycket.
Jag fick följa med på många äventyr i barnvagnen runt stadens små gator lugn och fin som jag var. Allt från att vara och handla på affärn till att hälsa på Majsan som alltid bjöd på läsk och fika till att sitta lugn och fin i vagnen i tvättstugan. Jag fick också lära mig att baka goda bullar med hemmagjord hallonsaft som man minns som om det vore i går det var.
Vi lärde varandra att livet är ett mirakel där vi lär varandra små saker som är en viktig del senare i livet. Tomheten finns där men med åren har man lärt sig att minnena man har bevarar man långt inne i hjärtat och tar fram dem när som helst eller när man väl vill ha roliga minnen att minnas vid en kopp te med en nybakad bulle.
Så många stunder du hjälpte mig när jag var liten. Så många stunder jag hjälpte dig när du blev äldre. Så lärorika stunder det var när vi hjälpte varandra. För när jag hjälpte dig, det hade ju jag fått lära mig av dig när du hjälpte mig när jag var barn. Men vi ska väl ses nån gång. Vi ska ju alla till himlen eller hur. Vi hälsar på varandra i våra drömmar som är drömmarnas värld för en del medan det är verklighet för andra. Vem vet?
Ta vara på dagarna i livets alla små mirakler. Lär varandra, Le och var glad. För livet är livet.
Hjälp varandra. Lär varandra små mirakler som blir som ögon som ser framtidens alla små vingar som en bok med ett register som du kan bläddra i när du växer och blir större.
För varje litet steg när du är barn blir till stora steg när du blir äldre.
Minnas, berätta och bevara djupt inne i hjärtats alla nästen. Saknaden är stor men minnen är många för oss alla. Älskade Mormor/farmor Linnea