Från den 15 juni var isarna sämre, men få hade börjat med sådden och det var också många som redan ätit upp utsädet. Till råga på allt så kom en tidig och svår frost.
Det var 1867 som det var oroligheter i Lillpite eller Åträsk, oklart var. Militär ditkallades för att lugna ned stämningen orsakad av att svältåren sammanföll med en nedgång i trävarukonjunkturen. Om detta skrev Alf Axelsson: ”Många började överavverka kronoskogen, ibland ren stöld. Något som man förr inte sett så allvarligt på”.
Den 1 maj 1867 beslagtog jägmästare Rydstedt 11 000 sparrar och bjälkar och förklarade partiet förverkat till kronan. Ortsbefolkningen satte sig dock till motvärn och kravaller utbröt. Rydstedt sände ett telegram till länsstyrelsen där han sade sig vara övertygad om att ”alla möjliga försök komma att göras för att undansnilla virket. Med kännedom om folkets vildsinthet anser jag mig inte kunna behålla virket om inte militär bevakning beordras till stället”.
40 man ur fältjägarkåren ryckte ut till platsen och lugnet återställdes. Virket såldes för 30 öre stocken vilket torde ha berikat trävaruhandlarna i Piteå. Slut på citaten ur Axelssons bok.
Att det förekom tvivelaktiga affärer mellan Storforsbolaget huvudsakligen ägt av patron Hedqvist och personer i Lillpite ser man i ett domslut från 1883 där inspektoren vid Storforssågen i Lillpite, Markström, förbinder sig att aldrig köpa timmer av någon som inte kan styrka att det var rätt åtkommet. Han förband sig att betala 25 kronor för varje träd som bevisligen ej var rätt åtkommet. Samma löfte var handlaren J.A.Engström i Lillpite tvungen att avge till Lillpite byamän,vilka var de som stämt in Markström och Engström. Engström gick i konkurs 1888 när Lillpiteälven i en våldsam översvämning tog med sig stora delar av Engströms hus och hela hans varulager.
Tre bönder i Lillpite som varit borgenärer blev tvungna att lämna hus och hem som en följd av konkursen.
Samma händelse har Harald Hedkvist berättat om i boken ”som vi minns”, fast där hände det i Åträsk. Där förekom skottlossning när länsman som skulle utreda hur det låg till med timret. Någon avlossade skott i riktning mot länsman, möjligen för att skrämma honom. Efter detta så tillkallades militär för att lugna ned det hela. En av de för stölden och skottlossningen åtalades och dömdes till fängelse på vatten och bröd 13 eller 23 dagar. Detta bröt ned fångens fysik så mycket att han endast levde en kort tid efter frisläppandet.