Efter en tids sjukdom har Milé "Mille" Radojkovic avlidit i en ålder av 70 år.
Radojkovic var född i byn Buguvici, utanför Sarajevo i Bosnien-Hercegovina. Fadern som beskrivits som en fridens byaålderman dödades redan under Milés första levnadsår av personer kopplade till Ustasjarörelsen som samarbetade med Nazi-Tyskland under andra världskriget. En farbror övertog rollen som byaålderman och fick ansvaret för partisanledaren, Jugoslaviens senare ledare Titos säkerhet som under kriget hölls gömd i en grotta i hembyn.
Den unge Radojkovic var mycket idrottsintresserad och utbildade sig på yrkesskola i Pale. I slutet av 50-talet flyttade Milé till Sarajevo, där han också på andra orter arbetade som fräsare. I Sarajevo byggde han under sin Sverigetid tillsammans med en äldre broder var sitt egnahem. Av den anledningen förblev han jugoslavisk och senare bosnisk medborgare ända till slutet av 90-talet med hänsyn till inhemska fastighetslagens äganderättsregler.
Vid jultiden 1965 blev Radojkovic arbetskraftsinvandrare till Sverige. Han flyttade till Göteborg och började arbeta som servitör på Trafikrestauranger vid stadens järnvägsstation. Efter drygt två år flyttade Milé vidare till Luleå som han kom att bli trogen resten av sitt liv och arbetade första tiden på Olssons restaurang som döptes om till Blå porten.
När Stadspuben öppnades strax efteråt blev han dess förste pubmästare, ända fram till 1986. Det är i den rollen framför allt de flesta Lulebor och åtskilliga norrbottningar lärde känna Mille. Han blev omtyckt för sin närvarande personlighet, generösa hjälpsamhet, vänlighet, omtanke om medmänniskorna utan att diskriminera någon och sin bredvillighet att samtala med alla och envar. Och han ingav respekt med sin naturliga auktoritet och personliga resning. Ordningsvakt behövdes bara på Stadspuben för att hålla reda på den långa ringlande kön av folk som tålmodigt väntade även kalla vinterkvällar på att få plats fredagar och lördagar.
Alla visste vem han var.
Landshövdingefrun Frida Lassinantti sa många gånger att "Mille har så snälla ögon". Och han kände sig snabbt som en norrbottning bland alla andra, frågade intresserat ut inflyttade eller besökande kunder om deras hemorter och for gärna till platser som Pajala, Kalix och Överkalix, Gällivare eller Piteå.
1979 var Milé en av reseledarna för Norrbottens arbetarrörelses studieresa till Jugoslavien långt före 90-talskrigen för att studera den så kallade självförvaltningsmodellen. I Sarajevo bjöd han hem många av resenärerna på fest med modern, ett par bröder och deras familjer.
Tidigare på 70-talet hade Milé gjort ett försök att flytta hem till Sarajevo, men längtan efter Luleå blev alltför stark och han återvände redan efter några månader. Arbetsmiljön och den allt högre uppskruvade musiken ledde Milé till att starta en egen restaurang, "Milles krog", som genast blev ett populärt besöksmål. Efter en tid lades krogverksamhet ned.
Därefter arbetade Milé en tid som tolk åt bosniska flyktingar för Luleå kommuns invandrarservice. In i det sista - innan sjukdomen satte hinder i vägen - arbetade han extra på olika restauranger.
Närmast sörjande är sonen Göran med familj i Göteborg samt bröder med familjer i Bosnien-Hercegovina.