Med Hep stars på ett lastbilsflak i Pajala

Det mytomspunna 1960-talet utgjorde början av en ny spännande tidsålder. Inte minst inom musikens område. Ett gäng långhåriga killar från Liverpool kom att bli motorn i den revolution som berörde människor världen över.

Den 26 oktober 1963 kunde svensk publik för första gången avnjuta The Beatles i två konserter i tennishallen i den kungliga huvudstaden. Men huvudattraktion den kvällen var den amerikanske twistkungen "Joey Dee and The Starlifters". Även en ung rörmokare, Erik Fernström, med artistnamnet Jerry Williams uppträdde med kompbandet The Violents.

I Eskilstuna den 29 oktober spelade Beatlarna inför en skrikande tonårspublik. Förband den kvällen var svensktopparna Trio me´ Bumba, som framförde sin senaste hit "Spel-Olles gånglåt". Dagen därpå gjorde Sveriges television en inspelning av det klassiska "Drop-in". Programledaren hette Kersti Adams-Ray och Lill-Babs var en av artisterna. Därefter åkte Beatles hem för att återvända 1964, men då som världsstjärnor.

Mitt i Lennart Hyland, Snoddas och Thore Skogman idyllen, bland rödmålade stugor med vitmålade knutar, växte inhemska popband upp, som livskraftiga svampar ur jorden. Ett av de allra största, Hep Stars bildades samma år som Beatlesbesöket. Bandet grundades av trummisen Christer Petterson och basisten Lennart Hegland, med fanns även före detta dalmasen Janne Frisk på gitarr.

1964 gjorde Svenne Hedlund entre. Med sitt korpsvarta hår och låtar som Cadillac, Sunny girl, Farmer John och Wedding smälte han flickhjärtan i parti och minut, och blev snabbt bandets frontfigur. Även organisten Benny Andersson anslöt sig till gruppen det här året. Benny som senare i livet skulle bli världsberömd som medlem i supergruppen ABBA.

Hep Stars eran varade fram till 1969. Då bandet tog avsked, gjorde man det inför 30 000 skrikande fans i Kungsträdgården. Medlemmarna gick senare skilda vägar. Svenne bildade tillsammans med hustrun Charlotte, popduon "Svenne och Lotta". Efter flertalet år på olika håll återupptogs samarbetet 1980. Sen dess har det rullat på. Även om det inte är lika hektiskt som under glansåren.

1995 hade vi i dansbandet OPUS från Piteå nöjet att vid två tillfällen träffa de "gamla popikonerna". I slutet av februari hade vi engagerats för två kvällars spelning i Gällivare.

Någon vecka i förväg fick vi förfrågan av det produktionsbolag som skötte våra bokningar, om det fanns möjlighet att låna ut vår sånganläggning och diverse instrument till Hep Stars. Eftersom vi skulle använda oss av samma scen, så tyckte man att det skulle vara det mest praktiska. Kvällen kom och ett ganska turnetrött Hep Stars anlände. Svenne med sitt riksbekanta svarta långa hår, hustrun Lotta, gitarristen Janne Frisk samt den i mina ögon alltför trötte trumslagaren och upphovsmannen Chrille Pettersson. Med fanns också Bengt Arenblad på keyboard och Murjeksonen Joffe Enbom på bas.

Det blev så småningom en rätt så skapligt och fartfylld show på NEX hotells scen den här kvällen. Alla de gamla välkända låtarna dammades av. Publiken var inte längre skrikande tonåringar, utan nostalgitörstande människor i medelåldern. Ersättning för den utlånade utrustningen betalades inte i pengar, utan i ett stort antal kramar. Tyvärr inte av Lotta utan av Svenne Hedlund.

Nästa möte var på ett lastbilsflak i Pajala, sommaren -95. Flaket fungerade som ett scengolv och återigen ljöd tonerna av de gamla godingarna ut till en hänförd publik. Det sägs ju ibland att världen är liten. Nåt som jag fullt instämmer i. Som den där minnesvärda kvällen vi mötte Hep Stars på ett lastbilsflak i midnattssolens Pajala.