Margaretha Granström

Vår syster Margaretha Granström, född Sandström, har avlidit efter några veckors sjukdom.
Hon föddes 1938 i Svensbyn som nummer tre i raden av sju syskon. Efter avslutad realskola började hon arbeta som apoteksbiträde i Piteå och fortsatte att jobba på apotek hela sin yrkesverksamma tid. I slutet av femtiotalet träffade hon sin blivande man, Lennart Granström från Piteå. Under sextiotalet bodde Margaretha och Lennart i Uppsala, och där föddes också deras två flickor, Cecilia och Erica. Under de två följande decennierna bodde familjen först i Bredbyn och sedan i Mellansel. Under nittitalet flyttade de till Skellefteå för att slutligen återvända till Svensbyn igen 2001.
Margaretha var musikalisk och tyckte mycket om att sjunga och spela. Otaliga är de gånger när någon av systrarna satt vid orgeln i "salen" och hela familjen sjöng och hade trevligt tillsammans. Musiken har följt henne genom hela livet. Förutom att hon gärna lyssnat på all sorts musik så har hon också sjungit med i många olika körer, bland annat i Svensbykvartetten, Anderstorpskören och Blåsmarkskören. Dessutom har hon varit den som skött orgelspelningen i EFS bönhus i Svensbyn.
Livet har inte alltid varit lätt för Margaretha, men hon hade en förmåga att alltid ta tillvara det positiva som erbjöds. Hon fokuserade inte på svårigheter och sjukdomar utan på de möjligheter som livet ändå erbjöd. Hon hade förmågan att se det goda i varje människa och var på många sätt de små och svagas vän. För den skull var hon inte tyst och tillbakadragen utan gav sig gärna in i livliga diskussioner och försvarade gärna solidaritet och omtanke om medmänniskorna.
Hennes bindvävssjukdom bröt ner henne ganska snabbt på slutet, men hon ville absolut delta i sommarens första gudstjänst på Svensbyliden. Vi förstod nog inte hur sjuk hon egentligen var, men vi såg att hon fick kämpa för att servera kaffet den gången. Men det var typiskt Margaretha, hade hon lovat att hjälpa till så ville hon verkligen fullfölja det.
Nu har Margaretha kämpat klart och vi gläds med henne. Vi tror att hon nu har gått in i Guds himmel och där fått träffa sin älskade Erica igen.
Bland dem som är kvar lämnar Margaretha ett stort tomrum efter sig. Självklart för Lennart och familjen. Men tomrummet finns också i bönhuset, i vänkretsen och inte minst hos oss. Vi saknar Margaretha.