Mångsysslare med många järn i elden

K.A. Renqvist utförde en unik livsgärning i Piteå, vilken satte spår efter sig inte bara i skolans värld utan även fick stor betydelse för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, där han under många år var den drivande kraften och omtalad för sin tankedigra framställning och gedigna bibelkunskap.
- Renqvist har nedlagt ett rent av outtröttligt arbete, som bör stå som ett efterföljansvärt och vackert exempel för varje kristen, skrevs det om honom år 1932.
Glömsk och disträ
- Far var till ytterlighet ordentlig och punktlig i sitt uppdrag både i skolan och när det gällde missionsverksamheten, men han var också till ytterlighet glömsk och disträ, när det gällde praktiska ting. Han hörde till den typen som sökte efter glasögon då han skjutit upp dem i pannan och hade särskilt svårt att hålla reda på sin "lösegendom".
Mor var fars raka motsats i detta avseende. Kanske inte minst på grund av att hon var fem år äldre, kom hon att bli den dominerande i äktenskapet, när det gällde praktiska angelägenheter, men i andliga ting såg hon upp till honom som den "oförliknelige".
Det framgår av minnesanteckningar som sonen, folkskollärare K.E Renqvist lämnat efter sig, i form av en biografi över föräldrarna.
Född i Sjulnäs fick K.A. Renqvist, på grund att han var klen till fysiken hålla sig mycket inomhus med stillsammare sysselsättningar och fick då rika tillfällen att fördjupa sig i bibelläsning, tillsammans med modern.
I en tid då livet inte var någon dans på rosor fick Renqvist möjlighet att studera och avlade examen vid småskollärarseminariet i Öjebyn. Han fick därefter sin första tjänst i Koler.
Överlärare och predikant
Med låg inkomst fanns ingen möjlighet till familjebildning varför han genomgick en repetitionskurs och sedan fick möjlighet att fortsätta studierna vid Härnösands folkskoleseminarium. Han utexaminerades 1890. Renqvist hade sedan en kortare tid tjänst som biträde på pastorsexpeditionen i Öjebyn.
Han fick därefter plats som extra ordinarie folkskollärare inom Bodens kommun för att sedan tjänstgöra i Gunnarn inom Stensele församling och i Norrfjärden. 1900 fick Renqvist en befattning i Piteå.
Förste läraren F.F. Burman avgick 1912 med pension. Renqvist utsågs till efterträdare för att senare bli överlärare. En tjänst han innehade fram till pensioneringen 1924.
Renqvist tog på sig att, vid sidan om sin lärartjänst, vara EFS- föreningens predikant. I den uppgiften var han sysselsatt till 1923 för en ersättning av 400 kronor per år. Föreningen hade då möten söndags- och onsdagseftermiddagar samt fredagskvällar, där Renqvist förkunnade och förmedlade bibeln och dess budskap.
Förvisso begärde K.A. Renqvist entledigande år 1920 från predikantuppgiften. Provpredikanter kallades, kom och reste hem igen.Renqvist fick därför fortsätta predika fram till 1923.
Bildade sångförening
- Till mina bäst bevarade barndomsminnen hör bilden av far, sittande i vardagsrummet med bibeln framför sig, utarbetande sin predikan. Han ägnade stor omsorg åt förberedelsearbetet. Huvudpunkterna antecknades men han skrev sällan ner sin predikan ord för ord. Han hade ett eget rum, men där trivdes han aldrig, egendomlig nog. Mitt ibland oss fullgjorde han sitt hemarbete, fullständigt oberörd av om vi pratade eller läste högt eller lekte. Hans koncentrationsförmåga var enorm, och aldrig tystade han ner oss. Det var väl detta hans varande bland oss, som gjorde att vi barn hade en så stark känsla av, att far hörde hemmet till trots att han i så hög grad var engagerad utåt, berättar K.E. Renqvist.
Efter att en tid ha varit vice ordförande för den Lutherska missionsföreningen valdes Renqvist år 1926 till ordförande och skötte ordförandeklubban till 1938. Han var också ordförande för ungdomsföreningen, 1928-36 redaktör för månadsbladet "Ungdomstiden"och söndagsskolans ledare i 27 år. Dessutom var Renqvist sekreterare och kassör i Länsförbundets styrelse.
På initiativ av Renqvist bildades 1901 också en sångförening, en förening som levde och verkade i drygt 30 år, under samma ledare Körens namn blev Renqvistska kören, efter sin ledare. Kören bestod till en början av fem herrar och nio damer samt dirigent och organist.
Samhälleliga uppdrag
Han var även en tid ledamot av kyrkorådet och kyrkvärd. Bland de samhälleliga uppdragen kan nämnas att Renqvist satt i stadsfullmäktige 1916-20, samt i lönenämnd och barnavårdsnämnd.
K.A. Renqvist gifte sig 1894 med Emma Degermark (1859-1946) från Piteå. Hon var hans ungdomsvän sedan Öjebytiden. I Gunnarn föddes tvillingarna Karl Efraim (1894-1969) och Anna Maria (1894-1974). När Renqvist 1895 återbördades till hembygden fick han en lärartjänst i Norrfjärden. Där familjen fick en bostad om två rum och kök i skolhuset. I Norrfjärden föddes Filip (1898-1996), Joel (1896-1917), och Paul Johannes (1899-1900). Sonen Joel insjuknade under lärarstudier i Strängnäs och fick fördes sedan hem till Piteå, där han avled. I Piteå föddes dottern Märta (1901- 1983).
På hösten 1938 drabbades Renqvist av sjukdom och avled den 10 december samma år.