Måndagscyklisterna firade 20-årsjubileum

53 stycken deltog i Måndagscyklisternas 20-årsjubileum i september som hölls på restaurang, där det bland annat bjöds på musik och sång av bröderna Tony och Hans Berglund, Böle. Hemlig gäst som var "Bettan i hatten" (Elisabeth Berglund) som uppträde med sång och stå-upp-komik. Kvällen avslutades med tårta.
Tänk att det har gått 20 år sedan Eina kom hem från Stockholm efter att ha cyklat tjejtrampen. Där träffade Eina några cykelvänner som berättade att de var en grupp som gjorde cykelturer och utfärder runt Stockholm.
Det tipset tog Eina med sig hem till Piteå och hörde sig för om det fanns något intresse och det fanns några som hängde på. Det var Karin Jansson, Lena Esbjörnsson och så klart Eina.

Deltagartalet som första året var fem tappra har årligen ökat. 2010 års snittdeltagande var 49 stycken. Totalt deltog 102 personer under någon gång, år 2010.
Antal kilometer varierar per säsong i "ur och skur" mellan 400 och 500 kilometer.
Syftet med måndagscyklisterna är social samvaro, motion och kultur.
Under sommarens cykelturer har vi besökt ett antal intressanta platser som till exempel möbelåtervinning i Öjebyn, Solandergården, studiebesök på Pite Energi, Kullens växthus, besök Euforia (fårfarm), Svensbyn.
Vi har besökt biodlare, Hemlunda, Lakafors skola, information om byaföreningen, information om röda arkivet, Britt Nilsson keramik och trädgård, Bergsviken, Svensbygården, Farmers golf, Casa Hylander inredning och butik, Nalta art, Långnäs, besök hos Räddningstjänsten, Piteå. Vi har blivit vänligt bemötta överallt.

Måndagscyklisterna prisades 2006. Eina fick ta emot Piteå kommuns miljöstipendium på 5 000 kronor för måndagscyklisternas räkning. Det var Björn Berglund som överräckte stipendiet. Ni gör en god insats som värnar om folkhälsan och miljön, konstaterade Berglund i sitt hyllningstal.
När jag första gången blev med måndagscyklisterna var för sex år sedan. Jag hade läst en annons "det händer i Piteå", om bland annat cykling med start från Christinasalens entré .
"Alla varmt välkomna" löd lockropet och eftersom jag tyckte om att cykla så for jag dit. Då jag kom så såg jag att det var "bara" damer där, så jag frågade "Är det bara för kvinnor?"Svaret med (med en mun), "Nej, nej, du är så välkommen! Vi vill ha karlar också, men de brukar inte stanna så länge". Men då kom Jens Räsänen också, så då blev vi två. 2010 har det varit 20 procent herrar.
Jag hoppas att vi tillsammans får cykla vidare i många år till.