Lydia Lundberg, Lauker, avled den 19 januari med många av sina närmaste bredvid sin sida.
Mamma föddes 1922 i Kåfjord, Troms fylke i Nordnorge. I 15 års ålder flyttade mamma med mor och far och syskon till Hetta, Enontekiö i Norra Finland. Färden från Norge gick över fjällen med häst och släde i den kalla vintern. Resan var tung, många övernattningar hos främmande folk. Resan tog tre månader.
Vid 16 års ålder hjälpte hon till med arbete på förlossningsavdelningen. Barndödligheten var hög och hon berättade att det tog så hårt på henne med alla liksvepningar så hon orkade inte fortsätta.
Under finska vinterkriget arbetade hon som sömmerska,sydde,lagade kläder och skor till soldaterna.
Senare, efter några veckors kurs, blev det sjukvård i Kemi. Hon tog hand om skadade soldater från Tyskland, Ryssland Finland och Sverige. Det var ett tufft arbete med dom skadade soldaterna. Många unga miste livet efter en hård kamp för att överleva. Mamma berättade att många grät i hennes famn och ropade på sina mödrar innan deras liv slocknade.Det var fruktansvärda skador,mer ville hon inte säga.
En fråga mamma oftast ställde var, vem och varför startar alla dessa krig? I vilket syfte och till vilken nytta?
En sen höstdag 1944 i Enontekiö var dom ute på ängen, då började kyrkklockorna att ringa. Hela byn tömdes på folk, barn, djur, kreatur, på några dar. Barn och mödrar upp på lastbilsflak,männen tog hand om djuren. Dom skulle evakueras till Sverige. En lång färd startade ännu en gång för min mor.
Färden gick via Karesuando, Kiruna. Häst, lastbil, buss och tåg fick dom trängas i. Det tog flera månader att komma fram. Hela hennes by brändes av dom tillbakapressade tyskarna,allt förutom några hus och kyrkan stod kvar. Efter en lång resa hamnade mamma i Arvidsjaur. Där fick hon agera tolk eftersom hon talade finska och norska.
Efter kriget hamnade hon i ett läger i Kusfors och uppemot 3000 finnar var stationerade där.
Mamma miste sin första man och två barn blev faderslösa under kriget. Hon mista även en av sina bröder.
Mamma träffade pappa 1946. Han hämtade upp henne i Kusfors och lät henne komma till en lugn liten by, Lauker. Dom gifte sig samma år och sex barn till föddes, varav två hade hon sen tidigare. Mamma hann med sina åtta barn ytterligare 20 barnbarn och 25 barnbarnbarn. Mamma blev änka 1994.
Hon återvände till sina hemtrakter i Norge och Finland då hon kunde och färden med bil underlättades.
Mamma levde och bodde ända fram till sin död i sitt hus som pappa och hon gemensamt byggde 1947 i Lauker.
Saknaden är stor efter vår mamma,farmor,mormor och svärmor.
Mammas styrka och omsorg var till för oss alla. Ett föredöme för oss som kände dig. Nästan all vänner och vår pappa har gått bort. Tomrummet blev allt för stort, nämnde mamma en gång.
Vi hoppas att vår lilla mamma får återse dom, alla dom från Norge,Finland och Lauker. Nu önskar vi att vår mamma, vårt allt, får vila i frid.