Någonstans under min livsbana har jag lärt mig att man får dilla hit och dit! Så länge man inte svamlar.
Härom dagen blev jag klippt av min sambo. Blev inte slagen men friserad. Vet inte om vi har samma kultur här i Sverige och om den möjligen kan avvika något från den persiska.
Någon omskärelse blev det aldrig tal om därför att jag redan är kastrerad. Ljudet från klippmaskinen som kostade mer än 900 kronor, stör mig inte mycket. Skulle jag dock efter behandlingen se mig själv i spegeln är jag orolig för att jag skulle ta mitt pick och pack och dra!
Min tonsur har fått mig att ändra mitt namn. Numera heter jag Lunken Muddwig.
Den efterföljande behandlingen med kattschampo blev en kalldusch! Ljudliga protester framfördes och tydligen ringde någon till störningsjouren.
Jag har ju hjärtsvikt enligt proffsiga, kärleksfulla kamrater hos Djurkliniken. Där har jag många kompisar. Tänk om min store, tjocke husse hade samma fördelar inom sjukvården.
Vill ändå påstå att diagnosen kan vara något överdriven. Efter chocken i duschen vill jag tro att om mitt hjärta vore i olag så skulle jag ha dött.
I skärgården häromsistens, träffade jag en beundrare. Eleonor Klockare heter hon. Det var en väldigt positiv träff. Blev omhuldad och kramad. Sänder en stor kram och ett stort jam till henne!
”Omtanke om andra, ger en stor känsla av välbefinnande!” (Ur klokboken) Trevlig sommar.Ha det bäst!