Ser man i de gulnande tidningsläggen kan konstateras att Lottarörelsen en gång var en mycket aktiv i södra Norrbotten. Men sedan ett antal år tillbaka är medlemsantalet sjunkande och verksamheten är numera mera i skymundan, även om grunden verksamheten är ett starkt samhällsengagemang.
Flera av Lottakårerna är i dag ett minne blott. De försvarsintresserade kvinnorna har också blivit färre.
Under andra världskriget fanns det runt om i landet bortåt 110 000 medlemmar . I dag uppges medlemssiffran vara runt 5 000.
I södra länsdelen var det många kvinnor i Lottakårerna som under krigsåren bar Sverige på sina axlar, med utbildade kvinnor och med uppgifter inom Sveriges civila beredskap och försvar och som bistått och bistår med stöd i kris i samhället.
Piteå-Tidningens tidningslägg berättar bland annat om aktiv lottaverksamhet i bland annat Arvidsjaur, Arjeplog, Glommersträsk, Suddesjaur, Norrfjärden, Piteå, Infjärden, Hemmingsmark, Sikfors, Älvsbyn och Vidsel.
Arvidsjaur har, trots att det är en regementsort, inte lyckats hålla liv i sin lottakår. Medlemmarna flyttades över till Arjeplogs lottakår, som nu också är nedlagd. Därefter har de kvarvarande medlemmarna flyttats över till Piteåkåren.
Den en gång så livaktiga lottakåren i Norrfjärden, bildad i början av 1950-talet och med ett 30-tal medlemmar, finns heller inte längre.
En äldre verksamhetsberättelse publicerad i PT berättar om en Piteåkår med bortåt 150 medlemmar, vari i flygsektionen ingick ett 30-tal.
Vissa vet inte att det funnits lottagrupper i Infjärden, Hemmingsmark och Sikfors.
I Piteåbygden var runt 200 kvinnor engagerade i verksamheten.
I Arvidsjaur fanns även avdelningar i Glommersträsk och Suddesjaur.
I Älvsbyn, som har mer än en 75-årig verksamhet bakom sig, och Vidsel hålls verksamheten ännu igång. Det kan vara en tidsfråga innan även den verksamheten avvecklas då de flesta medlemmarna fallit för ”åldersstrecket” och nyrekryteringen inte är så god.
I Norrbotten finns i dag en handfull kårer kvar. I hela landet runt 100.
Lottarörelsen hade i södra Norrbotten sin storhetstid just under beredskapsåren. Kårerna var som störst i slutet av andra världskriget. När krigshotet kom tätt inpå Sverige, efter Tysklands invasion av Norge och Danmark 1940, växte bygdens lottakårer snabbt och blev en viktig kugge i det maskineri som satte Sveriges försvar i rörelse.
Svenska Lottakåren bildades 1924 som en del av dåvarande Landstormsrörelsen (dåvarande namn Sveriges Landstormskvinnor) men blev 1943 en fristående organisation. Bland de många insatser som kvinnorna gjorde, utöver andra insatser, var att samla in pengar och kläder. Det berättas bland annat att sticka varma plagg till beredskapssoldaterna blev mer eller mindre som en folkrörelse. Det finns uppgifter att bara under vintern 1940 stickade lottorna i vårt land 700 000 strumpor och 60 000 vantar.
Många lottor var också engagerade i flyktingmottagande, främst krigsbarn från Finland.
Till och från har i debatten framförts att Lottakåren till en början var överklasspräglad genom att fruar till män i höga positioner i samhället var de drivande. I inläggen i tidningarna fördes bland annat fram att lottakåren var ett ”betydelselöst tidsfördriv för rika damer.
På sina håll uppstod faktiskt klassrelaterade konflikter. Det berättas i en rapport att lottaordföranden på en ort, att en av ortens ”fina damer”, hade svårt att hålla emot när de socialdemokratiska kvinnorna i kåren ställde krav.
När lottorna i Sverige 50-årsjubilerade var dåvarande statsminister Olof Palme en av gästerna. Då skrev liberala tidningen Dagens Nyheter: ”Statsministern borde inte ha någon anledning att fjompa sig för de töserna”.
Man kan förstå kritiken om klassprägel när man ser till de som under pionjäråren hade ledande ställning i Piteå lottakår. Fruarna till landsfiskalen, järnhandlaren, tandläkaren, industridisponenten, skogschefen, läkaren och hotellinnehavaren.
Verksamheten började senare, genom att kvinnans position i samhället förändrades, ses med något seriösare ögon.
I mötesreferaten genom åren nämns ett stort antal kvinnor. Bland veteranerna i Piteå var Dagmar Roslin Ingeborg Klippmark, Gertrud Nyström och Inger Moquist, Aina Persson, Aina Sjöberg, Inga Nensen, Inga-Lill Roslin Aina Taube, Hildur Bergström, Astrid Ekman, Inga-Maj Forslund, Jenny Garbom, Greta Trahn, Berta Wallsten och Tyra Åström. Den sistnämnda dottern till konsul Arvid Hedqvist.
I Norrfjärden var Inga Grapensson, hustru till provinsialläkaren, en av de ledande i kåren.
Bland dem som ledde lottakårens verksamhet i Arvidsjaur, som bildades 1939, fanns en tid bland annat Ingrid Wikström, Lisa Wallin, Märta Höglund, Berta Sundén, Sonja Lindgren, Ingrid Norén, Tora Franklin och Berit Person.
I Älvsbyn finns namn som Margareta Kristiansson, Linnéa Wiklund, Gunnel Nilsson, Aina Stensson, Karin Eriksson, Siv Wiklund, Disa Pettersson och Solveig Hallberg.