Lotsar räddade båtar undan förlisning under största livsfara
Pite-Rönnskär och Storrebben i Piteå skärgård har genom historien framförallt förknippats med fiske. Men bägge platserna har också under en tid varit viktiga knutpunkter i Bottenvikssjöfarten, där de två öarna spelat en icke obetydlig roll vad gäller lotsning av fartyg.
Gustaf Albert Hellgren (1841-1894)
Foto:
Fiskenäringen har i bygden gamla anor och var en tid en av de större näringsfången.
Storrebben användes av fiskarna som utpost mot havet men även som lotsplats åren 1875-1896, varefter den drogs in. Fiskeläget Pite-Rönnskär, som sedan 1700-talet härbärgerat yrkesfiskare, fick sin första lotsstation på 1820-talet. Lotsverksamhet bedrevs fram till september 1968, då den lades ned.
Arbete i hårt väder
Genom nedläggningen avslutades ett intressant kapitel i kustsjöfartens historia för Piteås del.
Till en början rekryterades många av lotsarna bland driftiga och duktiga fiskare som fanns nära lotsplatsen.
Många gånger har lotsarna fått uppleva arbete i hårt väder, med lotsning av det mera besvärande och långdragna slaget. Det var vid den tiden då lotsarna hade segelbåtar och gick de lotssökande till mötes. 1907 fick lotsplatsen en motorkutter.
Det har inte alltid varit en idyllisk tillvaro för de som suttit vid lotsutkiken.
Med fara för eget liv har många lotsar klarat svåra strapatser och ibland, ganska så illa medtagna, fått vinddrivna fartyg att sätta kurs in mot lugnare vatten och ankra i väntan på bättre väder.
I vredesmod
Lotsförman Elis Hellgren (1874-1943) har vid något tillfälle i början av 1900-talet berättat om lotslivet på Rönnskär. Bland annat hur han en dag år 1895 skulle hjälpa en finsk bark som i hög sjö begärde lots. En dramatisk händelse, där barkskeppet under hjälparbetet kom i hög fart mot lotsbåten.
- Jag hade nog ej heller klarat livet, därest ej ödet fogat det så, att jag under den snabba färden överbord fått ett gott tag i båtsläparen. Händelsen avlöpte dess bättre så lyckligt att jag ej ens erhöll en skråma.
Hellgren berättar att mästerlotsen Johan August Strandberg, (1846-1903) som styrde båten, hade i vredesmod, under det han lyfte rorpinnen, ropat till fartygets befälhavare: Hade jag dig här, bondskeppare, så skulle du få av denna för att du försöker dräpa folk! Mästerlotsen Emil Strandberg, (1870-1913) son till Johan August, hade under en höststorm hjälpt barkskeppet Norden ut från Huvan. I snötjocka och mörker kom han ur kurs på väg till Rönnskär. Båten välte och Strandberg lyckades under stor möda komma i land och hitta en obebodd stuga för att där göra upp eld och torka sina kläder. Dagen därpå lyckades han paddla till Jävrebodarna. Där underrättades Strandberg att barken han lotsat gått på grund vid Leskär
Belöningar
Under senare hälften av 1800-talet började lotsverket utdela belöningar till lotsar som svarat för särskilda bravader.
I tidningen noteras 1885 att mästerlotsen Gustaf Albert Hellgren (1841-1894) fått motta en belöning på 20 kronor för att under svår storm och tjocka den 16 september gått ombord och till Piteå lotsat in den danska skonerten Lydia till Piteå. 20 kronor var en ansenlig summa på den tiden. I samma tidning berättas att mästerlotsen Anton Westerberg (1833-1902) och G A Hellgren samt kronolotsen Johan Ferdinand Sjöberg (1856-1906) och lotslärlingen Johan Erik Sjöberg (1851-1912) fått var sin belöning på 10 kronor.
De gick den 28 augusti ut från Rönnskär i svår storm för att sätta ombord Westerberg på den engelska ångaren Arvisrey, vilken han sedan lotsade till Byske.För att med fara för eget liv ha räddat det danska barkskeppet Deboata den 2 oktober 1886 fick kronolotsen Jonas Magnus Bergstedt, mästerlotsen Gustaf Albert Hellgren, Johan Erik Sjöberg och Johan Ferdinand Sjöberg motta 75 kronor vardera.
Under svår storm i oktober 1889 begärde kapten Svendsen ombord på ångaren Primrose lots vid Rönnskär. Under livsfara gick mästerlotsen G A Hellgren och J A Strandberg samt kronolotsen J F Sjöberg ut för att lotsa fartyget till Piteå. För denna insats erhöll lotsarna 25 kronor vardera.
I svår storm
För att under svår storm i augusti 1895, och under stor livsfara hade mästerlotsen Petter Anton Bergstedt (1846-1922) med hjälp av Axel Bergstedt och Gustaf Bergstedt gått ut från Storrebben för att hjälpa skonerten Hero från Ekenäs att komma in i nödhamn.
De tilldelades för sitt mod 35 kronor. Året därpå kunde tre av lotsarna på Rönnskär, efter ett uppdrag, i storm och med vattenfylld båt, under stora svårigheter ta sig i land. De på ön hade då "räknat bort" sina kamrater. Äventyrligt var det även år 1900 när skonertskeppet Edith gick på ett rev och blev vrak mellan Krabbgrundet och Löngrundet. I november 1911 meddelades att lotsförman E A Hellgren och mästerlotsen Ernst Lindqvist (1871-1927) belönades med 20 respektive 15 kronor för att de under en svår stor den 25 oktober samma år lämnat lotsbiträde åt ångaren Ester från Helsingborg.
I samma tidning meddelades att bland de omkomna vid vid Höganäsångaren Emilys undergång i Nordsjön i början av november var 25-årige eldaren Gustaf Emil Söderberg från Pitholm, vilken mönstrade på i juli samma år.
Så jobbar vi med nyheter