Lots - med fara för eget liv

Många gånger var det uppassningar i hårt väder, när vinden friskade på och det gick hög sjö, i en tid när det inte på förhand gick att avgöra hur många sekundmeter det blåste. Flera av räddningsaktionerna var förenade med fara för livet.

Den ståtliga järnfyren står på Rönnskär som länge var lotsuppassningsplats för hela Piteåområdet. Lotskontoret var dock beläget i Piteå, där också de flesta av lotsarna var bosatta. Hösten 1968 upphörde lotsningen från Rönnskär.

Den ståtliga järnfyren står på Rönnskär som länge var lotsuppassningsplats för hela Piteåområdet. Lotskontoret var dock beläget i Piteå, där också de flesta av lotsarna var bosatta. Hösten 1968 upphörde lotsningen från Rönnskär.

Foto: Andreas Renlund

PITEÅ2009-03-31 06:00
Det var riskfyllt att vara lots i farvattnen utanför Piteå i äldre tider. Då de i svårt väder fick gå ut från de olika lotsplatserna, Storrebben, Leskär och Rönnskär för att bistå fartyg. Före motorernas tidevarv fick lotsarna, som tidigare rekryterades bland duktiga fiskare, ro ut i egna öppna segel- och roddbåtar för att möta fartygen.
Den första lotsbåten med motor införskaffades av Rönnskärslotsarna år 1907. Det skulle dröja till början av 1930-talet innan lotsplatsen på Rönnskär fick en ordentlig hamn. Före det hade lotsarna stora svårigheter att ta sig in i den trånga lilla hamnbassängen.
För 40 år sedan upphörde lotsuppassningen vid Rönnskär och flyttades till Skellefteå.
Penningbelöning
Små blygsamma tidningsnotiser berättar om hur lotsar med stort mod och rådighet, och med största livsfara, räddade fartyg. För sitt rådiga ingripande, tilldelades de ibland kontanta belöningar. Det hårda arbetet och de svårigheter som mötte inom lotsyrket tycks inte ha företagit arbetslusten hos de berörda. Flera av lotsarna hade många år i tjänsten, lockade av havet, såväl i lugnt som hotfullt brusande tillstånd.
1885 berättar tidningen Norrbottens-Posten att mästerlotsen Gustaf Albert Hellgren, vid Rönnskärs lotsplats penningbelönats av lotsstyrelsen för att han under svår storm och tjocka den 16 september inlotsat danska skonaren Lydia till Piteå. Det fanns ingen motorbåt att tillgå för lotsarna vid den här tiden. Med hjälp av sin båt fick Hellgren ge sig in i dödens käftar och brottas med bytet, ge sig upp och ner mellan vågkammarna och med lotsflaggan i topp för att tillkännage att hjälp närmade sig det nödställda fartyget och förse det med lots.
Mästerlotsen Anton Westerberg vid Rönnskärs fyrplats gick den 28 augusti 1885 ombord på det engelska ångfartyget Arvisrey under svår storm och lotsade den till Byske, och fick för detta sedan motta en penningbelöning.
Även hästhandlare
Den 2 oktober 1886 räddade G. A. Hellgren tillsammans med fyra lotskollegor, och med fara för eget liv, det danska barkskeppet Deobata. För denna insats belönades de med 75 kronor vardera, en betydande summa på den tiden. De som tillsammans med Hellgren i hög brytande sjö och i hård vind lyckades i sitt arbete var, kronolotsen J M Bergstedt, mästerlotsen Johan August Strandberg, mästerlotsen Johan Ferdinand Sjöberg och lotslärlingen Johan Erik Sjöberg.
Johan Erik Sjöberg fick en liknande belöning 1885 för utsättning av lots.
Klarade livet
1889 fick mästerlotsen Johan Ferdinand Sjöberg motta 25 kronor för att, tillsammans med lotsarna Gustaf Albert Hällgren och Johan August Strandberg , med fara för eget liv lämnat hjälp åt ångaren Primrose.
Noterbart är att Johan August Strandberg även var hästhandlare. I en annons bjuder han nämligen 1883 ut sju arbetshästar. Andra lotsar hade inkomster från fiske.
Mästerlotsen Petter Anton Bergstedt, med hjälp av fiskaren Axel och lotslärlingen Gustaf Bergstedt gick i augusti 1895 under svår storm ut med roddbåten från Storrebben och lämnade lotshjälp åt skonerten Hero hemmahörande i Ekenäs och lyckades lotsa båten i nödhamn. För sin insats tilldelades de 35 kronor vardera.
E.A. Hellgren har vid ett tillfälle berättat om en händelse när en finsk bark år 1895 under hård vind och hög sjö begärde lots. Där Hellgren under försöken att borda båten slungades i sjön och också var nära att få benen avklippta.
- Jag hade nog inte heller klarat livet, därest inte ödet fogat det så, att jag under den snabba färden överbord fått ett tag i båtsläparen. Händelsen avlöpte dess bättre lyckligt att jag inte erhöll en skråma. Men den gamla mästerlotsen Strandberg som styrde båten, lyfte rorpinnen och ropade i vredesmod till befälhavaren: Hade jag dig här, bondskeppare, så skulle du få av denna för att du försöker dräpa folk!
Lotsförmannen Elis Hellgren och mästerlotsen Ernst Lindqvist belönades med 25 kronor vardera för att de i svår storm den 25 oktober 1911 lämnat lotsbiträde till ångaren Ester av Helsingborg.
Drunknade
Det fanns även lotsar som fick offra livet under sin tjänsteutövning. Mästerlots Erik Magnus Sjöberg drunknade 1858 och hans hustru Helena Magdalena, född Wiklund, hade begärt ersättning för den båt Sjöberg förlorade när han omkom. Kunglig majestät beslöt att hon skulle som nådegåva erhålla 30 riksdaler båten var värderad till. Sjöberg var på väg till Piteå för att hämta proviant åt sig och de andra lotsarna när olyckan inträffade. Änkan lämnades ensam med sju minderåriga barn.
Den 18 juni 1866 drunknade kronolotsen Johan Fredrik Berggren, när båten kantrade i närheten av Guldsmedholmen. Han var på väg ut till Storrebben.Två getter var med i båten och hittades ilandflutna på holmen. Han efterlämnade hustru och barn i fattiga omständigheter.
1884 noteras att mästerlotsen Johan Gustaf Lundgren avled den 14 juli, 47 år gammal, efterlämnade hustru Amalia, som drev societetsrestaurangen i Piteå, barn och barnbarn
Lotsålderman Anders Magnus Sjöberg drunknade den 4 oktober 1889, 59 år gammal och efterlämnade fem barn och 12 barnbarn.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om