Som de frisinnades främste representant i bygden ville Holmgren, som föddes 1871 och då med efternamnet Holmström, ha ett bredare perspektiv och såg hos socialdemokratin många gemensamma frågor. Han såg ärlighet som viktigast och att man skulle se fakta för vad det är.
Under Holmgrens aktiva tid hette partiet i rikssammanhang Liberala samlingspartiet, men det omtalades ofta som det frisinnade partiet.
Frisinnet kännetecknades av ett ställningstagande för demokrati, parlamentarism och en socialt styrd marknadsekonomi, och samtidigt avståndstagande från en till monarki och gamla hierarkier knuten auktoritetstro och traditionalism.
Frisinnet var starkt inte minst i Piteåbygden inom nykterhetsrörelsen och rösträttsrörelsen, och var på samma sida som den demokratiska arbetarrörelsen i den politiska striden för allmän rösträtt och parlamentarism.
J O Holmgren kunde som politiker konstatera att otack är världens lön där han stod på barrikaderna för att kämpa mot krafter som ville förhindra information till allmänheten och orättvisor. Holmgren sjöng ut sitt hjärtas mening så att det både hördes och kändes.
Holmgren uppges ha haft ett öppet hjärta för de små och nödställda i samhället.
Hans duglighet blev ganska snart känd i vidare kretsar och förde med sig en hel del förtroendeuppdrag. Han medverkade till ett storartat nydaningsarbete inte bara för sin hemby utan bidrog även med en hel del till gagn för kommunen och inom landstinget. Han var en initiativrik person, som bland annat slogs för de kooperativa idéerna och var drivande inom jordbrukets olika organisationer. Dessutom var han en varm nykterhetsvän.
Från motståndarsidan, framförallt högern, fick han ta emot hätska anklagelser. Framförallt för att snegla åt vänsterhåll.
Någon kristendomsfiende var Holmgren inte, men han gillade inte en trångsynt dogmatism. Han hade dessutom en bror som var präst, komminister David Holmström, senare verksam i Öjebyn.
Kanske kom en del av kritiken efter att Holmgren, när socialdemokratin i bygden firade sitt 30-årsjubileum i Storfors folkets hus år 1911, medverkat tillsammans med socialdemokraternas blivande partiledare Per-Albin Hansson, som talare. De frisinnades inställning till socialdemokratin klargjordes då av Holmgren.
Det fanns för övrigt en tid när liberaler och socialdemokrater i bygden samarbetade och även hade gemensam vallista.
1907 valdes Holmgren, då mejeriföreståndare i Lillpite och starkt engagerad inom godtemplarorden, in som landstingsman vid en kommunalstämma i Öjebyn, som representant för de frisinnade.
I ett cirkulär från IOGT:s distriktsloge, till kretsloger och loger, uppmanades nykterhetsvännerna i bygden att stödja Holmgrens kandidatur.
I andrakammarvalet 1908 uppsattes J O Holmgren som de frisinnades kandidat och erhöll ett stort antal röster, dock inte tillräckligt får att komma in i riksdagen.
Dessförinnan hade Holmgren vid olika mötet aktivt medverkat till ett samarbete mellan socialdemokrater och liberaler – allt i syfte att minska högerns makt. Bland annat ondgjorde han sig över att Piteåbönderna höll på den dåvarande högerrepresentanten i riksdagen, Pehr Svensson från Piteå.
F A Bäckström från Norrfjärden som ansågs vara storböndernas och fabrikörernas kandidat uppfördes som riksdagskandidat, vilket föranledde en insändarstorm i Norrbottens-Posten . Nära en hel sida. Där kritik framfördes mot att Bäckström blev bygdens kandidat istället för Holmgren. Bäckström betecknades som högerman.
Det märkliga inträffade att de frisinnade inte gav sitt stöd åt den av storbönderna rekommenderade Bäckström utan fortsätter framföra J O Holmgren som sin kandidat. Samtidigt som Norrbottens-Posten i Piteå framhöll Holmgrens förtjänster, med bland annat hans antimilitarism, stöd för lågräntelån till bönderna genom statlig garanti, för kvinnors rösträtt, förstatligande av vägväsende och skolväsende, och de mindre jordbrukens stöd. Tidningen påminde också starkt sina läsare att i valet lägga sina röster på Holmgren.
F A Bäckström valdes med J O Holmgren på andra plats. Pehr Svensson blev utslagen.
Konstateras kan dock att vid rösträttsvoteringen i riksdagen år 1909, i andra kammaren, instämde F.A. Bäckström med liberalen Staaf. Norrbottens-Posten skriver: av alla tecken att döma synes Bäckström ha anslutit sig till liberala samlingspartiet.
År 1911 höjdes röster i Piteåbygden för att liberalerna skulle gå fram tillsammans med socialdemokraterna för att hindra högern att få inflytande i riksdagen. Det ogillades. De frisinnade stod för sig själva, under partibeteckningen ”Liberala samlingspartiet”. Holmgren var fjärde kandidat på den riksdagslistan.
I 1911 års val till andra kammaren räckte antalet röster till en ersättarplats, som förste suppleant för Linus Lundström, Långnäs, Luleå
Men inför valet 1912 återupptogs det året före avbrutna samarbetet och liberalerna och socialdemokraterna gick då under beteckningen ”liberala partiet”.
J O Holmgren satt som landstingsman till 1912 då proportionalismen skilde honom från uppdraget, trots att han stod först på de frisinnades kandidatlista.
Det året avled för övrigt J O Holmgren, 41 år gammal och ogift. Det påstås att han avlidit i sviterna av en blindtarmsinflammation. Måhända beroende på att han inte tyckte om läkare, efter vad som berättats i Lillpite.
Vid hans död flaggades det allmänt på halv stång i hela Lillpite.
Officiant vid begravningen var brodern David Holmström och i begravningståget deltog ortens nykterhetsorganisationer och fackföreningar med fanor och föreningstecken, Piteå sångarförbund medverkade. Godtemplarordens begravningsritual utfördes. Framträdande socialdemokrater talade, och framförde en hälsning från de små i samhället. Kransar kom från Lillpite arbetarekommun, Konsumtionsföreningen i Roknäs. Märkligt nog ingen kom ingen hyllning från någon av de frisinnade föreningarna, att döma av ett referat från begravningen.