Det bästa var ju förstås när det var sommarlov, då fick jag vara hos farbror Artur och tant Edla Renlund som på den tiden hade stort jordbruk med sju kor, fyra kalvar, en gris och en nordsvensk häst som hette Pokè.
Mina föräldrar mamma Märta och pappa Sigurd köpte 1939 ett hus som låg på Norra Pitholmsvägen 20.
Samma år blev jag bekant med bonden Artur Renlund och hans hustru Edla, de var våra närmaste grannar och där blev jag dräng varje sommarlov från det jag var 8 år till 13 år, och trivdes mycket bra. Artur och Edla hade inga egna barn så jag blev som deras pojke.
Det enda jag ville ha under mina sommarlov av min mamma, det var att få en blå overall, stövlar, träskor, bälte och slidkniv. Jag ville vara klädd som Artur. Han var alltid till vardags klädd i overall, stövlar, bälte och slidkniv. Jag lärde mig nästan allt om körredskapen som användes i jordbruket.
Artur var en bra läromästare och lät mig köra hästen Poké, det var ju extra roligt när jag fick det förtroendet. De ägde stora markområden som bestod av åkermark på området som hette Bodtjärn på den tiden, nu är Piteå golfbana belägen där.
Jag fick redan första sommaren 1939 köra korna klockan 07.00 till Bodtjärn som då var ingärdat. Då hade Edla mjölkat dem. Sen klockan 5 på eftermiddagen hämtade jag hem dem till sommarladugården för mjölkning.
Det var snälla kor, det fanns en kostig som gick från Gustav Sandströms skifte rakt genom skogen på cirka 4 kilometer enkel väg. De gick efter stigen snällt och fint, de längtade säkert till grönbetet när de var framme. Korna körde jag varje dag även söndagar oavsett väder. Jag fick sju kronor i veckan.
Det fanns en slåtterstuga längst upp där skogen börjar och den användes under slåttern. Artur och jag låg ibland över i stugan för att kunna slå ut med slåttermaskin så tidigt som möjligt det skulle ju hinnas ned att hässjas också samma dag.
Jag fick köra slåttermaskinen med hästen Poké medan Artur började göra klart med hässjestolpar och troder. Det var ett tungt arbete men Artur var stark. Sedan när det skulle hässja höet fick jag köra fram det med släpräfsan. Pappa till Artur slog alla dikesrenar med en liten lie, allt skulle ju tas vara på.
Under slåttern som oftast var varmaste tiden under sommaren, drack vi svagdricka när vi var törstiga. Det var från en stor tioliters glasflaska med häck av trä.
Edla lagade god mat, jag minns särskilt när hon kom cyklande från Pitholm till slåtterstugan med en korg innehållande amerikanskt saltat fläsk, potatis, hembakat tunnbröd och mjölk.
Hon stekte fläsket i en trebent järnkastrull över öppen eld. Till det åt vi mjölkbruta med lingonsylt. Jag minns än i dag hur gott det var, Artur och jag ville ha bruta varje dag.
Jag fick köra alla möjliga körredskap med hästen Poké, det var släpräfsa, hjulräfsa, slåttermaskin, plogen vid höstplöjning, såningsmaskinen samt bulten för att åkern skulle bli riktigt slät och fin.
Artur var bland dom första i byn som köpte en lastvagn med gummihjul, då gick det lätt för hästen att dra lastvagnen.
Edla skötte om hushållet och skötte även om Arturs föräldrar som hade eget boende i övre våningen. De fick bo kvar så länge dom levde. Vilken välgärning, Edla var en snäll och stark kvinna.
Bonden från Norra Pitholm som på gamla dar blev ”Green keeper” när Piteå golfbana på Bodtjärn blev till. När Edla och Artur lagt ner jordbruket fick Artur anställning hos Piteå golfklubb, Nötövägen 119, som förste man. Edla fick också arbete där, hon skötte om matlagningen.
Artur åkte till Skåne och gick kurs där han fick lära sig allt om hur man anlägger en golfbana och skötte sedan den. Han fick högsta beröm för det arbete han lagt ner, chefen och alla golfare var mycket nöjda. Artur var en fin karl och odalman, han blev bara 74 år gammal. Han dog 27 mars 1983.
Detta var mina fina minnen från alla mina skol och sommarlov från 1939–1944 för 78 år sedan. Det var en lycklig barndomstid.