Det var beläget inne på gården Storgatan 41 som ägdes av fabrikör Victor Holmberg före detta slaktare och hans hustru Ida som han kallade ”Lillmor”.
Jag utrustades med stans största packcykel samt en stor kärra med tre hjul och handbroms.
Jag vill berätta detta ”om charkfabriken mitt i stan” för i dag är det bara jag som finns kvar, nyligen fyllda 85 år och kan berätta detta.
Inne på gården fanns en lång länga cirka 40 meter, där det fanns flera olika rum, det var ett rum där det förvarades påsar i olika storlekar samt makulatur och kartonger som man vek ihop, för i dem packades charkvaror som skulle skickas till alla speceriaffärer runt hela Pitebygden med buss klockan 14.00.
Det fanns också i längan Rökeri samt ett stort frysrum där man hängde djurkropparna som kom från Luleå.
Till höger inne på gården fanns en byggnad där det tillverkades alla möjliga charkvaror, korvar, medvurst, ärtsoppa, varmkorv, pölsa, kalvsylta, fläskkorv, rökt och kokt skinka.
Det kom en gång i veckan en stor lastbil med hängande slaktade kroppar, kor, grisar och får. Lastbilen var utrustad med kylrum för den långa transporten.
De som arbetade i slakteriet styckade alla dessa kroppar och tillverkade charkvaror som jag skrivit om.
De som arbetade på nederlaget i Piteå var Einar Stenlund chef, Karl Fredriksson, William ”Ville” Eriksson Backen och Frans Lundberg Bölebyn.
Einar stenlund var även chef för minutaffären vid Storgatan 41 och i de anställdas skara där återfanns Amanda Nilsson, Torsten Berglund, Helge Nilsson, Iris Öberg, Hilding Marklund och Vivi Riklund. Inuti affären såldes charkvaror och delikatesser.
Den största kunden var Yrkesskolan Strömbacka samt läns lasarettet Piteå. De beställde en gång i veckan stora mängder köttvaror och det skulle jag dra dit med den stora kärran med tre hjul och handbroms. Ibland var det så stort och tungt lass så jag fick hjälp av Helge Nilsson, välkänd tyngdlyftare. Då klarade vi den stora backen från Strömsbron och de fick sina varor i tid.
Jag minns också många snabba leveranser med packcykeln, bland annat till Doktor Ivarsson, samt många fler. Av Karin Stridbar och Gun Nyström som arbetade hos Doktor Ivarsson fick jag en blomma en ”flitiga Lisa”, de uppskattade mina snabba leveranser.
Andra fina minnen var när Torsten Berglund senare ägare till matvaruboden utnämde mig till ”stans snabbaste springgrabb”.
Och av Karl Filip Nordfors busstations föreståndare fick jag en två krona som julklapp 1946. Detta för att jag satte kartongerna direkt på bussarna som gick kl 14.00. Jag gick in till Nordfors med fraktsedlarna, detta var mycket uppskattat.
Jag trivdes bra på mitt arbete och hade fina arbetskamrater.