Larssonsberget i tjock dimma – Top of Piteå bjöd på vandring

Ortnamnen i Pitebygden vittnar om att en samisktalande befolkning varit historiskt närvarande i Piteåbygden. Det och mycket annat berättade den samiske språkexperten Ann-Charlotte Sjaggo om när hon deltog i en vandring med Top of Piteå.

Piteå2018-08-28 06:00

Dimman låg tät och regnet hängde över Svensbyn. Någon utsikt från toppen skulle det knappast bli när Top of Piteå bjöd in till vandring. Vid Eliasledens portal i Svensbyn samlades fem deltagare som kikade upp mot Larssonsberget högsta punkt, 140 m ö.h. Ann-Charlotte Sjaggo, medlem i Luokta-Mavas sameby och pitesamisk språkexpert, var gäst för kvällen.

Under vandringen och vid fikat berättade hon om namn i bygden som kan kopplas till det samiska, men också om landhöjningens betydelse. Medan gruppen tog sina steg mot toppen konstaterades att landhöjningen var tio meter på hundra år mot dagens en meter på hundra år.

­­– För niotusen år sedan gick havet upp till Vidsel. Pitebygden reste sig ur havet för ungefär femtusen år sedan och dessförinnan hade några enstaka öar legat ovanför vattenytan, berättade Ann-Charlotte Sjaggo.

– Kalahatten var den första ön som stack upp ur havet. Därefter Stor-Snöberg och Lill-Snöberg.

Ann-Charlotte Sjaggo berättade om jägarbefolkning som tog landet i besittning.

– Man fiskade och jagade säl, vildren och annat vilt. Det finns många fornlämningar i Pitebygden som fångstgropar, eldstäder, kokgropar, gravrösen, labyrinter och boplatser som bekräftar jägarnas aktiviteter.

På toppen av Larssonsbeget finns också ett gravröse, liksom på flera andra höjder i Pite-bygden. Den äldsta funna bosättningen är ungefär fyratusen år gammal och finns vid Bodsjön.

– Dagens forskare har uppfattningen att ett folk som talade samiska kom till norra Skandinavien, Sapmi, för ungefär 2 500 år sedan från Finland och Ryssland. De mötte då jägarbefolkningen, sa Ann-Charlotte Sjaggo.

– I Pitebygden idag fär nästan alla ortnamn på svenska, men i västra delen av Piteå kommun finns det många samiska ortnamn bevarade som Teugerträsk, Bänkerträsk, Lyckoträsk, Koler, Pjesker, Pelloträsk och andra.

– Slutsatsen är att en samisktalande befolkning varit förhistoriskt och historiskt närvarande i Pite-bygden och att detta kan avläsas i ett antal ortnamn.

Top of Piteå pågår till den sista september 2018 och nästa tur går till Pålberget den 17 september. Hittills har närmare ett hundratal gått i genomsnitt fem toppar var utspridda över hela Piteå kommun.

Fakta

I kusttrakten kan några samiska ortnamn definieras. Först ut är Jävre som bedöms vara en förändrad form av det samiska jávvre alternativt jaevrie ´sjö´ och sannolikt inte avse byn Jävre vid havet utan sjön Inre

och Yttre Jävreträsket. Sjön var antagligen viktig och central för den jägarbefolkning som bodde där och man kallade den helt enkelt för ´sjön´. I denna trakt finns många fornlämningar bl.a fångstgropar som indikerar vildrensjakt.

Namnet Piteå är omdiskuterat bland ortnamnsforskare. Namnet har ursprungligen betecknat älven. Bakom namnet ligger sannolikt den finska termen ”piitta” ´brant vid å eller sjö/nipa´ och namnet har då velat beskriva älvens karaktär. ”Piita” kan ha inlånats till samiska i formen ”Piitin:Piitimen” som idag skrivs Bidum(-iedno) ´Pite älv´. Ytterligare forskning krävs för att fastställa namnets bakgrund.

Tjoppen är ett namn som är upptecknat i ortnamnsregistret och som avser en höjd i närheten av Svensbyn. Namnet återgår på det samiska ordet för en toppig mössa som kvinnorna bar/bär som på dagens pitesamiska heter tjuhppa.

I Pite-området finns också ett stort antal namn som börjar med ´Lapp-´, ´Finn-´, ´Ren-´ och ´Kåta-´ vilka alla indikerar samisk närvaro i bygden där de som inte talar samiska haft anledning att omnämna denna folkgrupp.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om