Snön faller så ymnigt
och allt är så vitt.
Jag flyger i minnet
till det som var mitt...
En gång vid ett fönster
jag längtar ut.
Jag ville allt vore
som en gång förut!
Då satt jag och väntade,
efter gråten tom.
Jag minns hjärtats lycka,
när farmor kom
ned sparken i snön
och med sno i sitt hår.
Tryggt åter därhemma
då jag vet, att jag får
ta trappan till farmor
och vara med en
som jämt tar emot mig,
fast timmen är sen
och farmor är trött
efter arbetets slit.
Nu är jag gammal
men längtar dit!