- Dansen fortsatte under stor munterhet och livlig glädje till frampå morgonen. Den stora erfarenheten gjorde att allt det rum som var att tillgå i stora salongen fullkomligt erfordrades men så torde och aldrig en så stor samling av folk på en gång varit tillsammans här i staden på bal, berättar Norrbottens Posten.
Året var 1848. I Piteå invigdes och användes då Piteås nya "Societetshus". Länets hövding skålade för kungen och för att byggnaden för första gången användes. Det skålades under kanonsalut och fanfarer och ett trefalt hurra.
Namnet Oscar togs in i den svenska almanackan 1812 för att hedra den nyvalde arvprisen Oscar Bernadotte, senare kung Oskar I som var kung av Sverige och Norge 1844 till 1859.
Piteå var residensstad åren 1818-1856, varefter landshövding och länsstyrelse flyttade till Luleå.
Det var i en annan, gången tid, med andra ideal och andra umgängesformer. De äldre dansade polonäs, mazurka och valsen hade blivit allt populärare. Allt omgärdat av fasta regler, uppförandekoder och etikett för klädsel.
I Piteå gick det att abonnera på danssoaréer för herrar 4:32, damer 3:16 och barn två riksdaler riksmynt. Icke abonnenter fick betala "styckepris". Soaréerna, som genomfördes i Societetshuset, började halv sex på eftermiddagen och höll på så länge deltagarna orkade.
Piteås första tidning
Jularna förr var på helt annat vis. De flesta av våra jultraditioner kom till vårt land mellan 1870-1920.
Vad som tilldrog sig i Piteå under december månad, i synnerhet kring jultiden, före 1846, finns det inte så många skriftliga uppgifter om. Det var först i slutet av augusti 1846 som Piteå fick sin första tidning, Nordpolen, som berättade om tilldragelser i bygden och länet. Tidningen, ett veckoblad, kom ut med sitt sista nummer julaftonen samma år, men fick dock ganska snart en efterföljare. På det nya året, 1847, närmare bestämt den 9 januari, kom Norrbottens Posten ut med sitt första nummer. Utgivningen fortsatte sedan till 1916.
Klent julfirande
Det tycks ha varit klent med julfirande i Piteå och dess omgivningar att döma av det fåtal notiser som avhandlar händelserna i december.
Barnaskarorna var i regel stora och pengar till några utsvävningar fanns inte att tillgå. Långt ifrån det frosseri som är i dag, med både mat och julklappar.
Annonsörerna i tidningen var inte många. Konstateras kan att det under före julhögtiden annonserades ut gott renat finkelfritt brännvin och gott destillerat av samma varor i kannor, som innehöll drygt 2,6 liter. Priset för en kanna av finkelfritt var en riksdaler och 12 specie medan det destillerade var 8 specie dyrare.
Det bjöds ut hemstöpta talgljus hos handlanden C.O Sjöding och herrarna erbjöds köpa sin kläder hos Hjertstedt och C:o. Kokärter fanns att tillgå hos J. P Pettersson och Frans Branni bjöd ut snus och diverse sorters tobak.
Julgudstjänster
De första annonserade julgudstjänsterna talade om att kyrkoherde Jacob Dahlberg predikade i julottan och att vice kollegan Sandström, lärare vid Piteå skola, predikade i högmässan och att kyrkoherden framträdde i aftonsången. Jacob Dahlberg fyllde ut sin prästtjänst med undervisning vid skolan 1836-39 och 1842-47.
Pastorsadjunkten Jonas Nygren och Sandström förrättade gudstjänsterna i Öjebyns kyrka. Annandag jul hölls skriftermål av komminister Johan Clausén.
Om Dahlberg omtalas att hans predikningar ibland var förträffliga, ibland obegripliga. På äldre dagar fann biskopen sig föranlåten att uppmana Dahlberg att inte predika eftersom det då hände att gudstjänsten på söndagen inte slutade förrän vid sjutiden på kvällen, till följd av de kristendomsförhör han då anställde med nattvardsgästerna.
Julaftonsauktion
Vad som i övrigt påminde om att Piteborna befann sig i jultid var två enkla poem i tidningen.
Norrbottens Posten berättade i januari 1847 att på självaste juldagen 1846 hade eld varit nära att utbryta bland kyrkstugorna i Öjebyn, Det var gnistor från en skorsten som trängt in i mellan bjälklagen och antänt instoppad mossa.
- Eldsvådan var av mer medgörlig natur och de vid tillfället församlade allmogen släckte den "rysliga eldsvådan" medelst snöbollskastning, rapporterar tidningen.
Värre var den brand som rasade strax före jul 1849 i en bagarstuga i Piteå tillhörig arbetskarlen N Lidström. Där bodde bröderna Lundgren, Christoffer Johan och Olof. Bägge sjömän till yrket.
- Den ene var till det mesta förtärd av elden medan den andre var ännu mycket kvar. En hemsk och dyster syn, rapporterade tidningen efter dödsbranden.
Christoffer Johan Lundgren var vid sitt frånfälle 33 år och brodern Olof 47 år.
På självaste julaftonen 1846 hölls det auktion i Rådhuset. Där såldes åtskillig lös egendom och sängkläder. I Gammelstad lockades invånarna till en julaftonsauktion. 400 kannor brännvin bjöds ut.
Som passande julklappar rekommenderade A. Lundströms bokhandel i Piteå. prakttecknade planscher och "gentila psalmböcker".
De gulnade årgångarna berättar vidare att den "första europeiske minutspringaren från Berlin", D. Hassé bjöd på "en spansk snabblöpning a la volte" annandag jul 1849. Samme person släppte den 27 december "en mongolferisk luftballong innehållande 3 000 kubikform, och som steg till 6 lispunds kraft. Intresserade fick betala entré efter behag.
Hassé sålde även fyrverkeripjäser och lärde också ut konsten att tillverka sådana åt "bättre herrar".