Bostäderna spelade en viktig roll ifråga om spridningen av lungsoten (tuberkulossmittan). Många familjer bodde rum i som ofta besvärades av kyla, fukt och med obefintliga möjligheter att vädra och där tuberkelbacillerna frodades. Många delade sovutrymme i så kallade lucksängar.
- Lucksängar och fällar är hälsovådliga som smittospridare ansåg Norrbottens läkarförening vid ett sammanträde i april 1903, då lungsoten i länet diskuterades. Under debatten uttalades allmänt en förkastelse över såväl lucksängar som skinnfällar.
Tuberkulosen fanns i början av 1900-talet i nästan hälften av alla gårdar i Norrbottens kustland.
En ledare i Norrbottens Posten behandlar 1895 lungsoten i Norrbotten och påstod att mellan 70-80 procent av alla dem som dog i åldern mellan 15-20 år avled i denna sjukdom.
Det finns uppgifter att 1897 dog 73 personer i lungsot inom dåvarande Piteå landsförsamling och 45 i lunginflammation. Mest medelålders.
Nära hälften drabbades
Smittar lungsot frågade man sig år 1882 och Norrbottens Posten redogör för läkarens uppfattning.
- En gammal läkare påstår att den smittar först när febertillstånd inträder. Men då svetten visar sig är den förvisso smittsam. Den sjukes linne bör inte tvättas tillsammans med andra, meddelade tidningen.
I Sverige fanns vid den här tidpunkten bara drygt 400 läkare. I Norrbotten fanns en läkare för
10 414 personer på en ytvidd av
95, 8 kvadratmil
Svenska nationalföreningen mot tuberkulos genomförde 1909 en undersökning om sjukdomens utbredning bland Norrbottens befolkning. Byarna Antnäs, Ersnäs, Alvik och Långnäs inom Nederluleå församling granskades.1 662 personer undersöktes.
Tuberkulos upptäcktes i 48 procent av de undersökta familjerna, vilket väckte stor uppmärksamhet.
Den klassiska sanatorieterapin, senare kombinerad med olika medicinska terapier, byggde på exempelvis vila, frisk luft och riklig näring. Flitigt rapporterades i tidningen om beläggningen vid Sandträsk sanatorium, vilket togs i bruk 1931.
Dödstalen i tuberkulos sjönk dock drastiskt. 1943, året före kemoterapins debut, dog i Sverige
4 396 personer i tbc. 1951 var dödligheten mindre än hälften och år 1976 i det närmaste obefintlig.
Hög barnadödlighet
1885 var det ovanligt sjukt i Altersbruk. Bortåt 60 personer låg samtidigt sjuka dels i röda hund, dels i tyfus och scharlakansfeber.
Scharlakansfeber orsakas av streptokocker och var länge en fruktad sjukdom. I dag behandlas den med antibiotika.
Samtidigt rapporterades om ovanligt stor barnadödlighet i Pitebygden och Älvsbyn. 20 barn dog mellan den 2 och 12 november i Piteå landsförsamling och 11 i Älvsbyn, på mindre än en månad. I centrala Piteå dog sex inom loppet av en vecka.
I Öjebyn inställdes skolundervisningen 1885 under en tid på grund av scharlakansfeberepidemin. Under hösten härjade fortfarande scharlakansfebern, och dessutom difteri, vilket avspeglades vid marknaden i Öjebyn den 10 oktober genom att många av besökarna var sorgklädda.
Barndödligheten fortsatte att vara stor. Jonas och Maria Klum i Sjulnäs annonserar 1885 att deras tre barn dött, 24 oktober, 2 och 5 november. Maja Elisabeth Eriksson, Roknäs, annonserar att hennes make Erik och de tre barnen avlidit. Erik Eriksson blev 47 år medan barnen var 4, 7 och 9 år.
I ett och samma nummer av Norrbottens Posten fanns dödsannonser för 11 barn. En av annonserna inleddes med formuleringen "Att Herren genom döden den 7 dennes tog upp till Abrahams sköte vår ömt älskade dotter". Det var Svensbyflickan, Hilda Johanna, fyra år gammal dotter till Maria Johanna och L A Wikström.
Under andra halvåret 1885 rapporterades om "digerdöd i mindre skala" i Pitebygden. Under oktober och november avled 134 personer i Piteå landsförsamling
I början av 1886 finns en dödsannons med tre döda barn till Johanna och Pehr Larsson, Pitholm. Troligen i scharlakansfeber. Det följdes av ytterligare sju barn inom loppet av en vecka.
Dåliga ångor från träsk
1888 berättas om flera fall av tyfus i Piteåområdet. Stadsborna uppmanas hämta vatten från Stadsfjärden och inte från brunnar med missfärgat vatten.
1893 avled i Arvidsjaur 121 personer varav 42 barn under ett år samt inte mindre än 19 i difteri.
Fem barn avled 1890 i difteri hos C.G. Westerlund i Serrejaur, Arvidsjaur.
Rapporter kom om difterismitta i mjölk, vilken uppgavs härröra från filmjölk från Hortlax som i smyg sålts till Furunäsets personal.
Stor dödlighet rapporterades också från Jävre där under några dagar 14 personer insjuknade och dog. Som främjare av sjukdomen gissade man på mindre gott vatten samt "dåliga ångor från ett i närheten beläget träsk".
1896 fick från Adolfström till Arjeplog föras fem döda, som avlidit i difteri.
Polio eller barnförlamning, en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av virus och angriper nervcellerna i ryggraden, slog också en tid till hårt. Polio sprids via infekterat vatten och avlopp och drabbade oftare barn än vuxna, därav namnet barnförlamning. Flera notiser i tidningen Norrbottens Posten berättar om angripna barn.
1906 rapporterades exempelvis 116 barnförlamningsfall i riket, varav de flesta inträffat i Norrbotten.
I Sverige är viruset utrotat sedan 1963.
Till detta kommer spanska sjukans härjningar i bygden, som även den fick förödande inverkan.