Det var åtskilligt att lägga på minnet för den som ville bli en person vilken uppförde sig väl såväl inom umgängeskretsen som i arbetslivet
Chefen helig
Chefen var, enligt boken, "helig" på samma sätt som ett butiksbiträde säger "kunden är helig" menande att kunden alltid har rätt.- Skall en dam, en underordnad förbli sittande, när chefen kommer till hennes arbetsbord, Ja, om chefen ger en order, som rör arbetet, eller gör en fråga, då sitter hon lugnt kvar. Kommer chefen däremot för en längre konferens eller samtal, reser sig den underordnade, även om det är en dam, om chefen står. Har hon kommit längre upp i graderna eller ej är mycket ung, kan hon förbli sittanden en kort stund, men under samtalets gång reser hon sig. Går han omkring i rummet kan hon dock förbli sittande, föreskrivs det i boken Det handlade mycket om titlar.
- Man får inte vara för ung för att använda ni till äldre personer. Är man ung får man vackert hålla sig till titlarna eller tala i passivum
Det påpekades att en expedit inte fick säga ni till en kund. Det fick bli doktorinnan till doktorns fru, fru X etcetera, om nu kunden är känd, eller "min dam". Det gick inte för sig att titulera en herre bara Andersson. Man skulle använda titel. Det var bara i riksdagen man kallade alla för herr.
Hur skulle hembiträdet kalla sin matmor? Enligt etikettsboken var det vanligaste "frun" men i yngre, modernare familjer "fru så och så". Döttrarna i huset skulle av hembiträdet tilltalas vid namn tills de har gått och läst, sedan titulerades de fröken. Sönerna titulerades herr när de blivit 17,18 år.
Förblev inte du
- Duskapen florerade värre i Sverige än annorstädes, och detta till stor del till följd av att vi inte använder tilltalsordet Ni, alltså sakna ett allmänt tilltalsord. Vi måste därför i stället alltid använda titlar, påpekades det nogsamt.Man kan inte säga att man skall vara du för alltid, därför att man i ungdomen genomgått några månaders hushållskurs eller studerat tillsammans. Inte heller kan man förbli du livet igenom med de unga flickor eller herrar som en gång tillhörde ens umgänge, men som man sedan inte träffar på många många år. Då är kutymen att den yngre först och främst inte på något sätt påminner om duskapet utan helt otvunget säger: "Tänk vad tiden gått sedan doktorinnan och jag träffades sist. Om den äldre eller högre i rang inte återupplivar duskapet tag det inte som ett utslag av översitteri. Vederbörande, som kanske under årens lopp kommit tillsammans med oändligt mycket mer personer än ni själv har kanske faktiskt glömt att ni en gång var du, betonades det vidare.
Inte röka på gatan
En stark dialekt det var något som fördystrade tillvaron. Det rekommenderades att ta lektioner för att få bort dialekten för att bättre finna sig tillrätta i sällskapslivet.- Det senare får dock inte ske omdömeslöst, klargjordes det.
Fick då herrar röka överallt? Ja, utom i sitt eget hem, om frun är sträng. Dessutom fick mannen inte röka i damsällskap innan han först frågat: besvärar det damerna om jag röker?
En herre fick enligt etikettsreglerna heller inte röka när han hälsade. Var han på promenad och skulle hälsa anmodades han ta ut rökverket med vänster hand och hälsa därpå, och hålla hatten i höger hand
Ett dussin rosor så mycket kunde en herre ge sitt hjärtas dam, men inte gärna flera.
Det fanns också regler för visiter och frun i huset fick heller inte stå i fönstret för allmän beskådan när besökande kom.