Det finns en rad företag som har många år på nacken. Många av dem har bytt namn och/eller köpts upp, men stommen finns fortfarande kvar. Anledningen till att de överlevt? Kan till en del vara att de har en unik affärsidé, tidigt fått vara sig själv på vissa marknader och att det finns en kompetent och effektiv personal.
Det kvinnliga företagandet har länge varit osynligt, men kvinnorna står faktiskt för bortåt 25 procent av småföretagen i vårt land. Det kvinnliga nyföretagandet har också ökat kraftigt under senare år.
Historiskt sett har förutsättningarna för företagande inte varit lika för kvinnor och män som vill starta, driva, leda och utveckla företag.
Det dröjde länge innan kvinnors företagande och dess betydelse för näringslivet blev synliggjort i Piteå.
Kvinnor hade nämligen fram till mitten av 1800-talet mycket begränsade möjligheter att självständigt utöva olika näringar och yrken. Det var då steget togs mot full näringsfrihet för kvinnor som då fick möjlighet att starta egen verksamhet och kunna försörja sig utan en man i hushållet.
Tidigare var det så att en företagare skulle vara man, riskbenägen och beslutskraftig. En kvinna skulle då inte hålla på med pengar.
Tiderna förändrades och allt fler kvinnor accepterade inte längre att bli gifta och därmed försörjda utan ville skaffa egen inkomst.
En titt bakåt i gulnande tidningslägg visar att i Piteås ekonomiska historia är det männen som dominerar. Ändå har det funnits ett stort antal kvinnor i bygden som med framgång drivit företag.
Deras historia har inte fått någon framträdande plats . Det finns fortfarande mycket oskrivet om det kvinnliga företagandet.
Bland de tidiga kvinnliga företagarna i Piteå var fröken Sofia Lundberg som såg en möjlighet att finna en utkomst med sin Sybehörs & Vitvaruaffär.
Fredrika Bergström och Gina Winroth hörde också till pionjärerna liksom Sibylla Lundmark, född Rönnqvist . Lundmark drev måleriaffär. I det senare fallet fanns hennes man F.L. Lundmark som den som tecknat prokura. Det vill säga hade befogenhet att företa rättshandlingar, som att skriva under avtal, vilka blev bindande för den juridiska personen. Formellt var det mannen som stod för rörelsen även i de fall där det var kvinnan som gjorde det mesta.
Tre företag med kvinnliga företagare bredvid varandra fanns en tid i Piteå. Förutom Sofia Lundbergs, Hildur Marklunds cigarraffär och Hanna Lundqvist herrekipering.
Dessutom dröjde det ända till 1921 innan även gifta kvinnor blev myndiga och fick rätt att självständigt råda över sin ekonomi.
Fördomar gjorde dessutom att kompetenta kvinnor fick stå tillbaka för mindre kompetenta män.
Det var en höstdag för 60 år sedan som Siv Pettersson, dotter till Rickard och Maria Stenström i Munksund, stod i valet och kvalet, att fortsätta jobba för att bidra till familjens försörjning eller kasta loss för att vara hemmafru.
Hon valde jobbet och fick börja ett annorlunda liv.
Inte helt utan vånda. Hemma fanns två små flickor. Familjens hembiträde hade också beslutat för att gå vidare i livet.
Siv Pettersson. Född 1930 och som gick ur tiden 2013, hade i flera år arbetat som affärsbiträde och trivts i den rollen.
Med tiden att involverade hon sina två döttrar, Ingela Pettersson och Kristina Nordmark i affärsrörelsen. Sin kvarvarande del överlät hon senare till barnbarnet Stina Nordmark.
Allt har en början, 27 år gammal öppnades för henne möjligheten för henne att få en affärslokal efter Sundsgatan i Piteå, då ett verkligt trafikstråk. I det nybygge rörentreprenören Anselm Westerberg höll på att iordningställa. Lämpligt före julruschen för 60 år sedan, med en butiksinredning som tillverkats hos anrika men numera insomnade Perssons möbelfabrik i Svensbyn, öppnades affären. Försedd med en affärsskylt, tillverkad i papp.
– Så här i backspegeln kan konstateras, när alla talar om affärsläge för sina etableringar, var väl Sundsgatan inte riktigt ett sådant läge när jag startade 1957. Å andra sidan fick ju trafikanterna på den tiden då stanna av och parkera efter gatan, berättade Siv Pettersson i en intervju för ett antal år sedan.
Väl inne i lokalerna fick hon börja planera för fortsatta inköp, en kassaapparat och en neonskylt som var ett måste.
När galleriaplanerna väcktes till liv och Småstaden blev verklighet flyttade hon 1989 affären från Sundsgatan.
När verksamheten startades var det svårt att få den tidens erkända märken. De var redan upptingade av Piteås övriga urhandlare.
Märkesklockor exempelvis fick bara tidigare etablerade sälja, men hon lyckades dock få ett relativt känt klockmärke i sitt utbud. Men med åren har utbudet ändrats och blivit bredare. I dag finns det gott om plats för de flesta märken, inte minst vad gäller smycken.