En montör anlände en kort tid efter att Luxlamporna nått Piteå hamn. Han färdades från Stockholm med ångaren Njord för att sätta upp belysningen. När det var dags för premiär konstaterade tidningen Norrbottens Posten att lamporna lämnade ett ovanligt starkt och vackert sken.
- Betydligt intensivare än vad den förut å torget anbragta provlampan presterat. De nu uppsatta lamporna kunna gott tävla med den vid gatubelysning använda elektriska båglamporna.
Det nya ljuset
Båglampan var den första elektriska lampan i Sverige och användes först som gatubelysning i Piteå. Det var en belysningsanordning vars ljuskälla utgjordes av en elektrisk ljusbåge mellan två elektroder. Livslängden på elektroden var cirka 100 timmar, varefter den måste förnyas. Ljuset uppgavs också var skarpt och osande.
Fotogenglödljuslampan, luxljus, var en ljusstarkare konstruktion och ansågs som ett mirakel under 1800-talets sista år och utvecklades av AB Lux, sedermera Electrolux. Företaget hade utvecklat sidenglödstrumpan för fotogenlampor.
I företagets funktionsbeskrivning stod bland annat följande:
"Lampan förbränner petroleum (fotogen), som förvaras i en behållare vid lyktstolpens fot och tryckes upp genom ett rör medelst kolsyra, hvilken jämväl finnes i ofvannämnda behållare. Lampan tändes på samma sätt som ett primuskök (med sprit) och brinner sedan med låga, som bringar en kring lågan anbragt metallstrumpa att glöda. Det är denna glödande "strumpa" som utsänder det starka skenet. Luxlampan har vunnit spridning öfver hela jorden till belysning af bangårdar, villasamhällen m. m."
Det var inte bara Piteå som införde Luxljus. Även Haparanda, Boden och Gällivare hade skyndat på med investeringen.
- Torneåborna som sett huru ljust och vackert man fått i Haparanda är i även i färd med att skaffa det nya ljuset, berättar Norrbottens Posten.
Sedan kom så småningom det elektriska ljuset
Privat till kungen
En stor dag var det också hösten 1902 när övre Norrland blev satt i direkt telefonförbindelse med såväl norra som södra Norge. Mellanrikstelefonledningen Sundsvall-Trondheim öppnades provisoriskt för trafik samtidigt som linjen Luleå-Stockholm.
- Att en dylik förbindelse har sin stora betydelse behöva vi naturligtvis icke framhålla och denna betydelse framträder så mycket skarpare som linjen ifråga är användbar även mellan långt ifrån varandra belägna stationer som till exempel Piteå och Kristiania (nuvarande Oslo) vilket anställda prov otvetydigt giva vid handen, konstaterar Norrbottens Posten.
För att pröva den nya linjen ringde tidningen till Dagspostens redaktion och hälsades med ett hjärtligt: Goddag svenske kollega.
Samtidigt meddelades att järnvägssträckan Trondheim-
Levanger skulle invigas.
- Tyvärr kunde vi å vår sida ej upplysa när bibanan mellan Älvsbyn och Piteå kommer att invigas. Därjämte uttryckte Dagspostherrarna sin glädje över att svenskar och norrmän numera kunde få samspråka med varandra per telefon. Fastän vädret i dag i Norrland icke är det gynnsammaste för telefonering, hördes det mycket bra.
Samtidigt erinrades Piteborna om att en telefonautomat av telegrafstyrelsen uppsatts i ångbåtskommissionär Öqvists kontor vid södra hamnen. Mot en avgift av tio öre kunde man tala med abonnenter i Piteå och angränsade trakter. Mot 25 öre nådde man Luleå och Boden
"Den praktiska apparaten" var uppsatt till ångbåtspassagerarnas bekvämlighet.
Det hölls också koll på de brev som avgick från Piteå. De var inte i så stor mängd vid den tiden. I tidningen berättades att kung Oscar II, med adress Kungliga Slottet, Stockholm, fått motta ett brev. Det hade lämnats in på poststationen i Öjebyn.
- Det avsåg tydligen någon mera viktig angelägenhet som brevskrivaren ville ha avhandlad uteslutande mellan honom själv och konungen, att han hade försett brevet med anteckningen "Privat" med stor stil och många understrykningar. Så att där duger ej för drottningen eller någon av kammarherrarna att komma och vara nyfiken.
80 öre litern för brännvin
Det berättades vidare i tidningen att Norrbottens Enskilda bank från och med den 15 januari 1903 skulle upphöra med sin sedelutgivningsrätt. Riksbanken tog över hela verksamheten och efter 1903 fanns enbart sedlar utfärdade av riksbanken i omlopp.
Samtidigt rapporterade kyrkoherde Magnus Berlin i Arvidsjaur att tillståndet inte var det bästa i Arvidsjaur. Där hade till följd av en regnig och kall sommar och tidiga frostnätter inträffat en fullständig missväxt vad gäller sädesskörden, som kunde jämföras med nödåret 1867. Även potatisskörden slog fel.
- Så mycket mer kännbart som befolkningen varit van att till väsentlig del stödja sin hushållning på denna frukt, rapporterar kyrkoherde Berlin samtidigt som han i sin rapport berättar att gräsväxten hindrades av det ihållande skyfallsliknande regent som orsakat våldsamma översvämningar och som förstördes av ett starkt snöfall och som inte gjorde bärningen möjlig.
Som kuriosa från denna höst har vi ur annonserna plockat fram att 10-dubblat renat brännvin erbjöds Piteborna. Vid köp av minst 20 liter på kärl var priset 80 öre. Ville man ha 100 liter fick man betala 75 öre litern. Dessutom fraktfritt vid alla järnvägsstationer i landet. Konjaken kostade 1:25 vid köp av minst 25 liter.