Det hela började med att bonden beslutade sig för att ordna med färskt kött på matbordet. Men allt skulle inte gå till egen förbrukning. En del tänkte han sälja för att bland annat inhandla varor till såväl hustru som barn.
För att avyttra köttet tog han beslutet att med häst och vagn åka till Piteå. Men intresset för att inhandla bondens kött var inte stort. Han blev inte av med mera än kons tunga. Nedstämd över det dåliga försäljningsresultatet återvände han hem till Norrfjärden, i oförrättat ärendet.
På återvägen tog han in hos en bekant i Öjebyn för att få sig en stunds vila och kanske även en liten färdsup.
Där band han också upp sin häst i ett skrank vid förstubron. På vagnen låg köttet övertäckt. Av någon anledning blev hästen skrämd, slet sig loss och for iväg som en oljad blixt. Han tog då med sig skranket och några timmersparrar.
När man väl fått stopp på hästens framfart var bara framkälken kvar. Bakkälken med köttet fanns litet här och var efter vägen, som plockades upp och lastades på igen.
Inte utan bitterhet fortsatte sedan Norrfjärdenbonden sin väg hem. Väl hemma i Norrfjärden tittade han in hos handelsmannen, vid den blivande kyrkplatsen, för att inhandla fotogen. Det blev en dunk med 30 liter.
Väl hemma fick han beskedet att en av hans kvarvarande kor höll på att kalva. Glad i hågen gav han sig in i ladugården för att hjälpa till med kalvningen.
Sedan skulle han bära in det kvarvarande köttet och fotogenen från kälken. Han upptäckte då att fotogenen läckt ut och dränkt köttet, som därmed blev odugligt som föda. Han fick finna sig i att hela partiet kasserades.
Bland åtskilliga, strödda, tidningsnotiser från tidigt 1900-tal som utspelat sig i Norrfjärdenområdet, kan nämnas:
Den 30 november 1910 avled jordägaren Johan Bergström från Kopparnäs. Prästen har i kyrkans dödbok antecknat "olyckshändelse – föll från byggnadsställning".
Bergström var sysselsatt med att bygga Norrfjärdens första kyrka och den 52 meter höga tornspiran. Han föll då från en byggnadsställning, ett fall på omkring 12 meter.
Doktor Leonard Sahlin skickades efter från Öjebyn för att försöka rädda livet på Bergström, men som– enligt vad tidningen Norrbottens-Posten rapporterade – strax efter doktorns ankomst utandades sin sista suck. Han var drygt 47 år och efterlämnade hustru Emma Elisabet, född Stenberg, och barnen Hilda Elisabet, Karl Johan, Anna Augusta, Emma Amanda, Hugo Alexander, Maria Birgitta och Elin Johanna.
År 1917 berättar tidningarna att Nybyn, Altersbruk, fått ett nytt skolhus. Ett par år senare uppmärksammades, ja, även i den svensk-amerikanska pressen, att en stuga i Lakafors, Norrfjärden, av kommunalfullmäktige överlämnats till Norrbottens museiförening. "Stugan är av en mycket aktningsvärd ålder och kan bland annat att uppvisa blyinfattade fönsterrutor", noterades i tidningen.
I maj 1922 rapporterade tidningarna att ett rätt illa åtgånget manslik påträffats vid Bergnäsets färjställe i Luleå. Det visade sig vara den döve Ernst Antonius Dahlberg från Håkansön, Norrfjärden, som i början av december 1921, i samband med isläggningen, under färd mellan Gäddvik och Karlsvik drunknade. Han begravdes den 21 maj 1922 i Norrfjärden. Om Dahlberg, som var 28 år, har i kyrkboken antecknats: "Närsynt och döv" . Dahlberg var verksam som gårdfarihandlare (kringresande försäljare) och son till Anton och Maria Lovisa Dahlberg.
På samma sida i dödboken har prästen infört en notering om ett rånmord. "Huggen med yxan i pannan. Okänd mansperson". Det visade sig senare att det var en finsk medborgare, Johan Lind, Han hade påträffats av säljägare i närheten av Kluntarna och sedan genom polisens försorg förts till Norrfjärden.
En söndagskväll 1924 ägde ett dråp rum i Långträsk, Sjulsmark, i samband med en danstillställning. En dräng från Nederluleå tilldelade då, efter att ha kommit i bråk i berusat tillstånd, bondesonen Erik Paul Johansson från Långträsk ett knytnävsslag i huvudet varvid tinningbenet tryckes in och han avled. "Dräpt av slag. Dråp" antecknades i dödboken. Dråpet uppgavs, enligt tidningen, bero på gammalt bygdegruff.
86-åriga Anna Magdalena Åkerlund från Norrfjärden blev en januarisöndag 1925, på väg till kyrkan, påkörd och dödad av en bil "Påkörd av bil och dödad. Bröstkorgen krossad. Omedelbart död" skrev läkaren i ett utlåtande.
En ett år och fyra månader pojke, Ture Östen, son till hemmansägare Olof Ernst och Judit Maria Nilsson i Sjulsmark råkade den 16 december 1932 falla i en med hett vatten fylld balja. Pojken erhöll så svåra brännskador att han efter ett par timmar avled. "Brännsår" har prästen Martin Oliv antecknat i kyrkboken.
29-årige Alexis Wallin från Bertnäs avled den 22 september 1935 sedan han i Piteå blivit överkörd och dödad av en lastbil, då han var på väg till arbetet vid Lövholmens sågverk. Han efterlämnade familj. "Automobilolycka" skrev lasarettsläkare Kaarle i dödsattesten.
En 35-årig ogift hemmansägare John Lundgren från Håkansön, råkade i september1937 falla från ett vedlass. Han ådrog sig då brott på halskotan och fördes in till lasarettet, där sedan läkaren Gösta Cedergren konstaterade att skadan var så allvarlig att livet inte gick att rädda.