Kort riksdagskarriär

Fram till 1866 hade Sverige ståndsriksdag. Den bestod av representanter för de fyra stånden adel, präster, borgare och bönder. De fyra stånden sammanträdde var för sig och röstade var för sig. Deras sammanträden, så kallade riksmöten, varade normalt under några veckor och det kunde gå flera år mellan riksmötena.<br /><br />Sveriges förste statsminister Louis De Geer var arkitekten bakom övergången från den medeltida ståndsriksdagen till en riksdag influerad av det brittiska parlamentet. En riksdag med två kammare.<br /><br /><h3>Drabbades av tyfoid</h3>Den 9 november 1857 valdes Baudin till riksdagsman för Piteå, efter karduansmakare Lars Petter Wåhlin. Denne hade nämligen till magistraten i Piteå skickat ett läkarintyg och därmed styrkt laga förfall för att fortsätta sitt uppdrag som riksdagsman. Baudin valdes enhälligt.<br /><br />Den nyvalde riksdagsmannen hade redan i slutet av september rest till Stockholm. När Baudin sedan förberedde sig på att installera sig drabbades han av sjukdom. Han hann aldrig erhålla fullmakten som nyvald riksdagsman. Den 17 november nåddes Piteborna telegrafiskt av meddelandet att Viktor Joachim Baudin avlidit efter tre veckors sjukdom i en ålder av nära 42 år. Han drabbades av tyfoidfeber. Tyfoidfeber orsakas av en salmonellabakterie. Tyfoidbakterien ger en blodförgiftning och därmed en allvarlig sjukdom<br /><br />I Piteå fanns hans maka och sex barn.<br /><br />Baudin hade vid denna tidpunkt varit borgmästare i Piteå i drygt fyra år.<br /><br />År 1853 valdes Baudin, som då var vice häradshövding, till borgmästare bland 12 medsökande. Lönen fastställdes till 1 059 riksdaler riksmynt.<br /><br /><h3>Minnesord</h3>När dödsbudet nått Piteå skrev tidningen Norrbottens-Posten bland annat att Baudin tillvunnit sig invånarnas odelade aktning och kärlek för sin redbarhet och rättskaffenhet, för sitt nit och sin omsorg om stadens bästa, som alltid låg honom ömt om hjärtat.<br /><br />"Stor och allmän är därför den sorg och saknad som hans bortgång väckt. Länge skola stadens invånare ihågkomma sin kraftfulle styresman som i höjden av sin mannaålder bortgått för samhället, där han om livstiden varat ännu kunnat verka för det nyttiga och rätta i många år. Huru bitter och öm denna förlust är för hans familj kan lättare tänkas än beskrivas. Med sex små barn står nu den bedrövade hulda makan och modern, vemodsfull och sörjande, havande endast med sina tankar kunnat vara närvarande vid makens och faderns avlägsna dödsfall. Gud styrke och tröste henne. Frid över ditt stoft, Du redlige man. Välsignat ditt minne".<br /><br /><h3>Avsade sig två gånger</h3>Företrädaren Lars Petter Wåhlin hade år 1853, samma år som Baudin blev borgmästare, nära nog enhälligt kallats till ombud för Piteå i riksdagen. Vid ett val där råman R. Öhstedt, Piteå, och handlanden Bodell från Luleå även erhöll några röster.<br /><br />Wåhlin avsade sig dock riksdagsuppdraget på grund av sjukdom, men tycks ha tillfrisknat så pass att han år 1856 återvaldes till riksdagen, men för att 1857 på nytt avgå på grund av sjukdom. 1860 finns en notering att Wåhlin är med i taxeringsnämnden i Piteå. Han dog 1889. Som karduansmakare beredde Wåhlin skinn åt skomakare.<br /><br />

Kort riksdagskarriär

Det blev inte lång tid som borgmästare och än kortare blev tiden som riksdagsman för Viktor Joachim Baudin från Piteå, innan döden slog till. Baudin verkade under den tid Sverige hade ståndsriksdag.