Det var då den tidigare kommunalpolitikern och tidningsredaktören Axel Bengtsson gjorde en sensationell comeback i Piteåpolitiken och i det närmaste mosade den officiella S-listan, vilken toppades av Bengtssons efterträdare som redaktör för Piteå-Tidningen, Sven Dahlberg.
Axel Bengtsson, med värmländska rötter, skickades i sin ungdom upp till Norrbotten av Hjalmar Branting. Han skulle där agitera för de socialdemokratiska idéerna. Här fick den munvige agitatorn verkligen slåss mot en ganska stark kommunistisk rörelse. När Piteå-Tidningen 1929 förvärvades av socialdemokratiska partiet erbjöds Bengtsson platsen som redaktör. Med sig från Luleå tog han som tidningsmedarbetare Sven Dahlberg, politiskt och journalistiskt intresserad tullare.
Dömdes till fängelse
I Piteå engagerade sig Bengtsson alltmer i kommunalpolitiken, vilket fick till följd att han 1936 tillträdde som heltidsanställd drätseldirektör. Tjänstemannabanan avbröts under andra världskriget när Bengtsson fick svårt att greppa den kommunala ekonomin och då överträdde de ekonomiska lagarna. Det fick till följd att han ställdes inför rätta, ådömdes frihetsstraff och placerades i fängelset i Luleå. Därmed var den allmänna uppfattningen att Bengtsson gjort sitt inom politiken.
Sven Dahlberg, som var såväl tidningsredaktör som den ledande politikern i Piteå, ansågs då ha stärkt sin ställning, när Bengtsson inte längre fanns på arenan. Men det växte dock fram en opposition i den lokala politiken som inte var nöjd med S-styret. Kritiken kom från de egna leden.
När kommunalvalet närmade sig 1954 hade Bengtsson återvänt till Piteå, efter avtjänat straff, och anställts av privata företag. En tid som chef för Shopping i Luleå och sedan som chef för Lastbilscentralen i Piteå. Den person som då ansågs ha partipolitiken bakom sig för alltid uppmanades av flera socialdemokrater att göra comeback och bidrag till förnyelse och friskare tag i Piteåpolitiken.
Spränglista
När den socialdemokratiska arbetarekommunen inför kommunalvalet 1954 höll nomineringsmöte framfördes röster om att få Bengtsson på valbar plats. Det förslaget följdes av en massiv motreaktion och som därmed satte kraft i grodden hos Bengtssonanhängare att, när den officiella listan spikats, ordna en så kallad spränglista. En lista som toppades med Axel Bengtsson. En rad välkända och ansedda Pitebor, många med avsaknad av kommunalpolitiska erfarenheter, ställde upp på listan.
Arbetarekommunen nonchalerade i stort Bengtssonfalangen. Piteå-Tidningen, över vilken Sven Dahlberg rådde, teg i stort sett ihjäl Bengtssonanhängarnas förehavanden.
Axel Bengtsson utnyttjade sina organisatoriska talanger och uppbackad av sina anhängare ordnades offentliga möten, där man gick till skarpt angrepp på de styrande partivännerna. Det var möten som samlade stora skaror anhängare.
Slutligen fick Dahlberg-listans anhängare stora skälvan. Med hjälp av flygblad som distribuerades på valdagens morgon försökte man gå till angrepp på Bengtssonfalangen.
Smutsiga händer
Även högerföreningen gick i ett offentligt upprop till angrepp mot Axel Bengtsson och utmålade honom som en person med ”smutsiga händer”.
Det eldade upp Bengtsson som vid ett torgmöte vände sig till åhörarna genom att lyfta upp händerna.
–Så här ser de smutsiga händerna ut. De var inte smutsigare i somras än att jag erbjöds en plats på högerns fullmäktigelista.
Angreppen mot Bengtsson och hans anhängare hjälpte inte. När valsedlarna räknats visade det sig att den 17 namn starka Bengtssonlistan besatte 15 av de 30 fullmäktigeplatserna. Av den officiella S-listan kandidater kom bara sex personer med. Ett stort antal S-veteraner fick därmed stanna hemma. Socialdemokraterna gjorde då ett av sina bästa kommunalval. Många borgerliga väljare hade då också gett spränglistan sitt stöd.
De övrig partierna i staden fick dela på de nio återstående platserna. Högern fick fem mandat och gick då om Folkpartiet som största borgerliga parti. Folkpartiet fick tre mandat. Kommunisterna fick ett mandat medan bondeförbundet (nuvarande Centern) blev utan representation i fullmäktige
Interna motsättningar
Valet fick till följd att Axel Bengtsson tog hand om ordförandeskapet i stadsfullmäktige. Konsumchefen Hugo Persson, som fanns på den officiella listan, anammades av Bengtssonanhängare och fick sitta kvar som drätselkammarens ordförande, i dag likvärdigt med kommunalråd.
Vid kommunalvalet fyra år senare, 1958, fick Axel Bengtsson också kraftigt röststöd av Piteborna, dock inte lika stort som vid det tidigare valet. Bengtsson-gruppen minskade till 13 mandat.
Efter åtta år av kommunal dramatik och interna motsättningar kom Socialdemokraterna överens om att inför valet 1962 ha en lista.
Axel Bengtsson, som senare anställdes som drätseldirektör och därmed blev Piteås topptjänsteman, gick ut tiden 1977, 77 år gammal. Sven Dahlberg, fortsatte sitt arbete som Piteå-Tidningens chefredaktör. Han avled hastigt 1961, 56 år gammal.