Den 20 april 1872 inträffade en hemsk olycka i trakterna av Bodträsk och Backträsk när torparen Jonas Petter Holmkvist omkom när han ramlade ned i en glödande kolmila som han tänt några dagar tidigare.
Hans arbetskamrater Per Jonsson och Anders Eliasson hade just ätit middag i kolarkojan när de fick höra ett förtvivlat rop på hjälp från Jonas. De rusade ut och fick till sin förskräckelse se Jonas upp till axlarna nedsjunken i den rödglödande kolmilan. Efter stora svårigheter fick man upp den mycket svårt brände Jonas och lade honom på marken. Per skyndade så fort han kunde ned till det cirka fem kilometer belägna Bodträsk för att få hjälp och för att få tala om för Jonas hustru Maria vad som inträffat.
Under tiden hade Jonas dött av sina svåra brännskador.
Jonas och Maria var föräldrar till följande barn:
Erik Anders, född 1856. Död i Munksund 1928.
Maria Katarina född1860. Död 1861.
Maria Kristina föd 1862. Död 1862.
Kristina född1864. Död 1880.
Johannes född 1866. Död 1919 i Gitton, Arjeplog. Kronotorpare.
Jonas Petter född 1869. Död 1931. Pitholm. Soldat Lifvakt.
Nils Henrik född 1971. Gift 1895 i Pitholm med Ida Kristina.
Hustruns möjligheter att försörja sin familj var obefintliga och hon skrev till fattigvårdsstyrelsen för att få hjälp. Efter åtta månader fick hon svar att tre av hennes barn skulle utackorderas till lägst bjudande. Denna auktion skulle ske den 30 december 1872 i Nybyn. Det var Kristina 8 år, Johannes 6 år och Jonas 3 år.
Hennes äldste son var 16 år och dräng på en bondgård. Yngsta barnet Nils Henrik skulle stanna hos modern.
Förutom dessa tre barn, Kristina, Johannes och Jonas, skulle även några andras familjers barn utackorderas, nämligen:
Nils Gustav Lövgrens änkas son Gustav.
Olof Gustav Sjöbergs änkas dotter Anna Augusta 10 år och sonen Carl 8 år.
J.P.Forsbergs änkas son Nils 10 år.
Det enda som är känt om auktionsresultatet är att sistnämnde Nils blev utackorderad till priset av 650 liter korn per år vilket är vad bonden fick i ersättning för att ta hand om gossen.
Änkan Marias tre barn fick inget bud utan de togs om hand av hustrun till Inspektoren C.A. Holm vid Alters Bruk. Hennes namn var Berta Maldiva Stjernberg.
Jag avslutar denna tragiska berättelse med några utdrag från reglementet för fattigvård i Piteå församling av den 13/10 1839. Där står det bland annat följande:
”Den som inropar fattighjonet skall förse denne med nödtorftig föda och kläder samt rum och värme mot att den inropade var skyldig husbonden hörsamhet och lydnad.”
I paragraf 22 står det bland annat att ”den som inropar ett värnlöst barn skulle vårda det med ömhet, använda lämplig aga där så behövs samt vänja det vid arbetsamhet”.
I en annan paragraf står det att utsocknes tiggare skulle skickas till första by utanför församlingens gränser.