Försiktigt rapporterade tidningarna om kolerans härjningar, för att inte skrämma upp Piteås invånare. Piteåborna fick dock i september 1853 veta att styrmannen Erik Magnus Hortlander från Piteå avlidit i Stockholm, 30 år gammal. Han efterlämnade hustru och ett barn.
En karantänstation inrättades på Renöra för sjöfarten. Bevakning ordnades vid Pitsund för att kolla landsvägsresande. En bom uppsattes dessutom vid Strömnäsbron.
När Piteåbriggen Iris, med skeppare Bergström, anlöpte Renöra efter tre dygns resa från Stockholm avvisades båten. Det fanns en sjuk man ombord. Skepparen nekade att vända båten på grund av att en mast var dålig. Den sjuke mannen fick då föras in till karantänstationen på Renöra för att därifrån förflyttas till Kråkudden.
I karantän
Två man stannade på Renöra för att övervaka att inga personer kom i kontakt med den sjuke, som dock visade sig ha drabbats av tyfus. Briggen Iris fick ligga kvar 10 dagar i karantän intill Renöra, i väntan på ny besiktning.
1866 kom koleran till Piteå med ångfartyget Haparanda. Alla ombord var friska när fartyget anlände till Ratan vid Umeå. Mellan Ratan och Skellefteå dog en i besättningen och flera insjuknade. Tre passagerare och tre besättningsmän landsattes i Piteå. De lindrigt angripna av besättningen fortsatte med fartyget norrut. Ombord hade de skötts av doktor Björkman, senare läkare i Luleå, som var passagerare. Han anställdes som koleraläkare i Piteå. Två passagerare och en besättningsman avled snabbt i Piteå. Passagerarna från Haparanda landsattes i Piteå för vidare färd landsvägen. En av dem avled vid Ersnäs gästgivaregård.
En patient skickades till kolerasjukhuset, som till en början var förlagt på Pitholm, och sedan flyttat till kyrkovaktmästare Degermarks bostad på Berget. Dit hade införskaffats likkistor. Två sjuksköterskor och en sjukskötare hade tingats.
Det berättas att när de sjuka skulle föras till Pitholm ställde sig en sjökapten Dahl från Strömnäs på vägen. Med skjutvapen sökte han hindra transporten, men sträckte efter övertalning vapen.
Ganska snart kom uppgifter att 23 personer avlidit i kolera i Piteåområdet. Detta sökte Norrbottens Posten undvika att skriva om, allt i syfte att dämpa oron. Det är Piteå församlings dödbok som berättar om de som avlidit.
De första personerna som avled den 7 augusti 1866 var eldare Carlsson, ålder obekant, på ångaren Haparanda och brukspatron Solberg vid Kengis bruk dotter Amanda Margareta 19 år.
Den 8 augusti avled Solbergs hustru Maria Katarina, 51 år, 16 augusti vice konsul Clas Emil Elfgrens dotter, Anna Hilma Emilia, 3 månader, 18 augusti garvare Joh. Fredrik Högströms hustru Brita Katarina Björk, 70 år och kokerskan Maria Kristina Eriksson från Katarina församling, Stockholm, ålder obekant, 19 augusti arbetskarlen And. Holming, 61 år, 21 arbetskarlen Elias Ekman 43 år.
Sjuksköterskan Johanna Maria Hedström, 34 år, avled i kolera den 21 augusti 1866. Det uppgavs också vara anledningen till att Piteå lasarett stängdes från detta datum. Människor som blivit sjuka, utan att ha kolera, hade blivit intagna och sedan blivit nersmittade.
Lasarettsordföranden förklarade att lasarettet måste renas sedan två personer insjuknat.
Dålig kunskap
23 augusti avled handlanden Er. Aug. Ökvists son Axel Fridolf, 3 månader, 25 augusti pigan Kristina Margareta Nilsdotters dotter Lovisa Elisabet 3 månad, 26 augusti förra pigan Brita Kristian Löfgren, 66 år, 29 augusti pigan Kristina Margareta Nilsdotters dotter Emma Margareta 3 månader, 1 september repslagare Emanuel Åström, 47 år, 5 september skräddaränkan Brita Kajsa Gröndal 68 år, 9 september snickaren Hans P A Sundströms hustru Magdalena Danielsdotter 55 år, skomakaren Erik Johansson, 28 år och snickaren Hans Peter Sandströms 52 år, 10 september f.d. spannmålsmätare And. Wallgren 75 år, f d bokhållare Erik Lidström, 69 år och 11 september kakelugnsmakaren Karl Joh. Engsrand 54 år. Därefter avtog sjukdomen snabbt.
- Kyrkklockornas sorgeringning hördes dagligen och den svarta koleravagnen, hemskt att skåda, visade sig oupphörligen. Det var en sorgens och förskräckelsens tid, skriver tidningen Norrbottens Posten.
Kunskapen om sjukdomen var vid den här tiden mycket dålig vilket kan exemplifieras av följande beskrivning av koleran, publicerad i en av landets tidningar:
"Såsom orsaken uppges: inträngande i tarmkanalen i synnerhet tunntarmen av en otalig mängd små insekter som enlig analogin höra till mygg - eller harkranksläkten.
Man har dessutom överallt gjord den iakttagelsen att kolerasjuka uttömt en förvånande mängd ängrar (små maskar) och spolmaskar, vilken är orsaken till extremiteternas smittsamma följder ...
... till följd av parasiternas förstörande inverkan på tarmkanalens väggar förtjockas och koaguleras blodet, kroppens vävnader blir tunna, magens våldsamma sammandragningar förorsakande uppkräkning av gula, gröna och svartaktiga ämnen, och ändtarmens lydanse samma inflytelse, giver ifrån sig uttömningar av lika abnorm beskaffenhet, kramp inställer sig i extremiteter, kroppen blir blåsvart, så att säga nästan under betraktarens ögon till en mumie.