Kerstin Högling

En facklig kämpe, en person vars hjärta klappade varmt för dem som hade det svårt, framförallt barn, har fridfullt somnat in. Kerstin Högling, Hortlax, har avslutat sin jordiska vandring fyra dagar före sin 83-årsdag.
Hjälpande handen ej räckes mer, läser vi i den vers som de anhöriga valt i dödsannonsen. En påminnelse om hennes känsla att sträcka ut en hjälpande hand för barn, gamla och sjuka. För vilka hon blev till välsignelse.
- Hjälpen till Polen släpper jag aldrig, så länge jag lever, deklarerade hon nyligen.
Under många år kände Kerstin Högling en tvingande kallelse att besöka och hjälpa barn och gamla i Polen. Ett arbete hon satte igång med i början av 1970-talet. Engagemanget började på allvar när Kerstin Högling var på en facklig kongress i Stockholm 1973. Då tog hon på sig att stötta en familj vars man satt i fångenskap för sin frihetskamp mot den kommunistiska diktaturen. Det var på den tiden Lech Walesa var en populär facklig person i Polen. Sedan utvecklades arbetet genom det centrala LO-facket och kontakter med polsk fackföreningsrörelse
Detta barmhärtighetens arbete bland människor i svårigheter trappade hon ned, mot sin vilja, sedan åldern började ta ut sin rätt och synen kraftigt försämrades.
Högling lade ned mycken tid på att hjälpa barnhemsbarn i Polen, för att förbättra de ungas situation. Hon gjorde också resor dit för att följa upp hjälparbetet. Hon bröt ned många ekonomiska barriärer och åstadkom kraftfulla insatser i sitt filantropiska arbete.
Maken Manfred, som gick ur tiden 2002, var länge ett ovärderligt stöd för henne i det praktiska arbetet.
En rad konkreta bevis kan radas upp som visar på Kerstin Höglings handlingskraft och intensitet.
Genom åren kämpade hon alltid för att stärka kvinnans ställning, inte minst försörjningsmässigt.
- Man ska inte behöva leva på sin karl. Karlar är som blindtarmen. Man kan ha den och mista den. Men de kan ju vara bra att ha ibland, uttryckte hon sig med en blandning av skämt och allvar vid ett samtal för en tid sedan.
För sitt osjälviska och engagerade arbete, som medmänniska, utsågs hon 1991 till Årets Pitebo
- Kerstin är verkligen en Pitebo att vara stolt över, löd bland annat juryns motivering när hon uppmärksammades för sina bedrifter och engagemang i praktisk handling.
Kerstin Högling, som hade sina rötter i Kroktjärn, Puottaure, var tidigare anställd åt Norrbottens läns landsting . Hon hade sin sysselsättning förlagd till Piteå älvdals sjukhus..
Hon var en personlighet inom det fackliga arbetet, omtalad, omstridd och utskälld ordförande för Kommunals avdelning 28 sektion 1 i Piteå. Höglings fackliga engagemang präglades av stabilitet och rättrådighet. Hon var en kämpande och levande medmänniska. Genom sin hängivenhet fick hon också ett starkt förtroende.
På äldre dagar satte hon sig i skolbänken, för att försöka bryta igenom språkliga barriärer, och lärde sig engelska. Under senare år lärde hon sig hur de synskadade har det och hur man hanterar olika situationer som synskadad.
Hon var också aktiv inom kommunalpensionärerna och inom socialdemokratin. Dessutom engagerade hon sig inom Rädda barnen.
Hennes närmaste är barnen med familjer och syskon.