ARVIDSJAUR
Dagens profil från förr Kerstin Sundqvist var född och uppväxt i byn Svarttjärn inom Sorsele kommun. Hon utbildade sig till barnmorska vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och tog sin examen 1954. En kort period efter sin utbildning arbetade hon vid sjukstugan i Jörn innan hon i januari 1955 tillträdde tjänsten som barnmorska vid sjukstugan i Arvidsjaur. Ett BB som då hade två verksamma barnmorskor som jobbade vartannat dygn förutom på helgerna då de växelvis gick på sin jour och sedan var i tjänst ända till måndag morgon.
– Det blev väldigt mycket ensamarbete även om vi förstås kunde tillkalla jourläkaren om så erfordrades, klargjorde den förre barnmorskan Kerstin i den intervju som undertecknad fick göra med henne bara några månader innan hennes död i december 2011.
Rutinerna kring en förlossning var enligt Kerstin Sundqvist långt annorlunda än i nutid när hon i mitten på förra seklet startade sin barnmorskekarriär. Exempelvis fick de nyblivna mammorna kliva upp ur sängen först på den tredje dagen efter sin förlossning.
Stressfyllda jourpass
– Först när mammorna började vara uppe på bena fick de börja sköta sitt barn själv. Omföderskor fick sedan ligga kvar hos oss minst sju dygn medan förstföderskor oftast fick stanna ännu längre innan hemfärden, klargjorde Kerstin som vidare berättade att rutinerna på 50-talet var sådana att den nyblivna mamman alltid skulle ligga kvar två timmar på förlossningen innan hon fick komma in på en sal och börja amma. Något som skulle ske var fjärde timme på den tiden.
Vid min intervju med henne mindes hon sin mångåriga barnmorsketid med saknad. Men också de ofta stressfyllda jourpassen och hur det emellanåt, som hon sa, kunde ”köra ihop sig”.
– Kommer särskilt ihåg en journatt då det under natten droppade in patient på patient och hur jag klockan fyra på morgonen lade mig för att sova efter att under nattimmarna förlöst fem nya medborgare. Vilan blev dock kort för bara efter en kvarts sömn väckte man mig och sa att det var dags igen. Jag hann precis förlösa en sjätte patient innan jag fick avlösning på morgonen, mindes Kerstin som i sammanhanget klargjorde att rutinerna under 1950-talet och även en bit in på 60-talet var att barnen skulle döpas medan de var kvar på BB:et. I Arvidsjaur skedde dessa dop som regel en gång varje vecka.
Glädjestunder och sorg
I sin yrkesroll fick Kerstin Sundqvist förstås uppleva många glädjestunder med nyblivna föräldrar. Men även en och annan tråkighet även om det enligt Kerstin var mycket sällsynt att något gick riktigt snett.
– Under under mina 15 år som barnmorska i Arvidsjaur så inträffade endast två dödsfall i samband med födslar, berättade hon.
Det ena mindes hon dock mycket väl eftersom hon var den ansvarige barnmorska som förlöste ett barn som efteråt förblödde och dog bara timmar efter födseln.
– Det bestämdes att händelsen måste utredas då det misstänktes att jag kunde ha gjort något fel i samband med förlossningen. Minns ännu hur hemskt det kändes som den stor lättnad jag kände när svaret från obduktionen kom och de medicinska experter som utrett händelsen klargjorde att barnet hade stora missbildningar och att jag som barnmorska inte hade någon son helst skuld i att barnet inte överlevde.
Flitig motionär
När BB i Arvidsjaur stängdes för gott vid årsskiftet 1970 så överflyttades de drabbade barnmorskorna till Piteå. Under några år pendlade Kerstin från hemmet i Arvidsjaur till Piteå lasarett där hon hann tjänstgöra både vid mödravården och på förlossningsavdelningen.
På äldre dar gjorde den välkända barnmorskan sig känd som en flitig motionär som ofta sågs både i skidspåret och ute på promenad i samhällets omgivningar. Under de sex sista åren av sitt liv var hennes hem på Ringelsta servicehus.
Kerstin Sundqvist avled i december 2011 vid 81 års ålder.
En person som förstås kände och även har många minnen av Kerstin är hennes egen son Pär Sundqvist. En i yngre år välkänd fotbollsprofil i inlandet som nu hunnit bli 58 år och som sedan många år tillbaka är bosatt på Gotland.
– Ett tidigt minne av mamma är att hon var en snäll, intensiv, plikttrogen och arbetsam person som tog sitt jobb på allra största allvar. Möjligen jobbade hon tidvis allt för intensivt för att det skulle vara riktigt bra för hennes eget välbefinnande, menar Pär som vidare även minns sin mor som en på äldre dar flitig motionär både sommar och vintertid.
– Ett bra bevis för att jobbet som barnmorska nog betydde jättemycket för henne är den handskrivna och detaljerade dokumentation om sitt yrkesliv som hon skrev ner de sista åren innan hon dog, säger Sundqvist avslutningsvis.