Katt bland hermeliner på "finmiddag"

Vaknar till en regnig och blåsig morron och beslutar mig för att ta ut några timmar av min "plustid".
Jag går på middagsbjudning.
Inbjudan har jag fått av en ren tillfällighet eftersom jag kom i kontakt med en så kallad "kändis" och som ofta går på liknande tillställningar.
Jag känner mig tveksam men samtidigt hedrad så därför beslutar jag mig för att hänga med.
"Men vad ska jag ta på mig och har jag något intressant att bidra med vid ett bordssamtal?" Tankarna rusar runt i mitt huvud ...
"Men det löser sig nog, jag får väl vara en god lyssnare ..."

Det är en ganska lång väg att gå innan vi kommer fram till huset, men det är en otroligt vacker natur, infarten fram till huset kantas av stora vackra träd. Det är ett stort och herrgårdsliknande hus med en ljus fasad omgärdat av lummig grönska och på ena gaveln helt klädd av klättrande murgröna. Husets storlek ser lite skrämmande ut men ändå inbjudande, eftersom varje trappsteg upp mot dörren kantas av vackra blommor i stora krukor.

Det känns onekligen pirrigt att öppna dörren och stiga in. När jag kommer innanför dörren hörs en skarp signal och jag stannar upp och hinner tänka:
"Herre Gud, har jag glömt att stänga av mobilen!"
Men nej då, det är signalen som meddelade att nu kommer ännu en gäst.
Jag tittar mig omkring och ser två stora festbord fullsatta med gäster och genom den öppna altandörren ser jag ytterligare bord är dukade ute i trädgården.
Värdinnan visar mig fram till bordet och jag får ett glas i min hand och man utropar mitt namn. Jag tittar på min enkla klänning och tänker att här är jag verkligen en katt bland hermelinerna.

Konversationerna går bra och jag får många frågor om hur det är att bo så långt norrut. Jag får nästan förklara för dem att Stockholm är faktiskt inte världens mitt. Jag sträcker stolt på mig och känner mig nästa exotisk.
Och jag gör succé när jag frågar storstadsborna:
"Har ni någonsin sett mörkret?"
"Har ni hört hur tystnaden låter?"
"Hur det låter när ett löv landar på marken eller när snön pratar?"

Då ljuder ytterligare en signal, en ny gäst som kommer?
Nähä då, det är telefonen som skräller och jag vaknar från mitt sovmorgonsäventyr.
Synd bara att jag inte hann smaka av bordets alla läckerheter ...