Sexagesima, Tema: Det levande ordet
Johannesevangeliet 6:60-69
Jag har alltid med mig en spegel i handväskan. När jag tittar mig i spegeln så kan jag se hur jag ser ut. Om mitt hår ligger rätt och om glasögonen sitter rakt. Jag kan också se att jag börjar få rynkor nu när jag nyligen har fyllt 69 år.
Men precis som man i spegeln kan se hur man ser ut utanpå så kan vi se i Bibeln hur vi ser ut inuti. För Guds ord, det talar om hur vi är. Bibeln avslöjar, inte hur Gud ser ut, utan vem Gud är.
Gud förlåter det onda som vi säger, gör och tänker om vi ber om förlåtelse och har också lovat att vara med oss alla dagar. När vi är ledsna, ensamma eller kanske äldre och inte har några vänner kvar. Och när vi ska dö en dag. För Bibeln berättar för oss om Jesus som Gud sände hit till jorden för att rädda oss.
Bibeln som är skriven av människor men inspirerad av Gud. Ordet från Gud är tänkt åt alla människor i alla tider. Det är ett ljus som vill leda människan rätt på hennes vandring genom livet. Jag kom att tänka på ett samtal som jag hade med några vänner när jag var ganska nyinflyttad från Umeå hit till Piteå för 45 år sedan. Det handlade om olika sätt att lära sig en stad. Lite kortfattat så kan jag säga att vi delade in människor i olika personligheter. De som använder sig av en karta och de som lär sig en stad genom att leta och pröva sig fram.
Jag tillhör skaran som använder en karta. Jag tittar på den och så memorerar jag vägen. Särskilt när jag ska söka upp adresser till dopföräldrar för dopsamtal. Eller sörjande för sorgehussamtal inför begravningar. När jag ska nånstans så tittar jag numera på www.hitta.se eller använder GPS om jag kör bil. Men numera bor jag i centrala Piteå och promenerar nästan överallt. Eftersom jag är bekant med kartan sedan tidigare så vet jag ungefär var jag ska titta för att kunna orientera mig. Gata för gata, kvarter för kvarter. Genom att se på kartbilden så kan jag minnas mer. Jag vet hur husen ser ut.
När jag arbetade som diakon i Öjebyn var jag och besöksgruppen under många år på hembesök hos alla som fyllde 80, 85, 90, 95 år och däröver. Så jag har letat många adresser.
Numera far vi från kyrkan till de som har fått barn med dopinbjudan. De får en tygpåse som det står ”Älskad” på. Inuti är en filt, napp och information om dopet. Kartan som till en början bara var en bild har fått liv och blivit verklig.
På samma sätt ser jag mitt läsande i Bibeln. Jag får göra en överblick för att se hur händelser och personer står i förhållande till varandra. Hur Gamla testamentet förutsäger Nya testamentet. Mycket av det jag läser förstår jag inte och mycket kommer jag inte ihåg. Men det finns där. Jag vet var jag kan gå när jag har frågor och funderingar.
Bön: Gud, gör ditt ord levande bland oss. Amen
Präst i Piteå församling