Vår morfar, Karl-Ludvig Öberg, har gått bort. Morfar var under hela sitt liv en skogsmänniska som trivdes bäst på sina ägor i Övre Tväråselet. Han gick ofta och vandrade i skogen som han höll så kär och rökte på sin pipa. Alla som kände morfar kan nog hålla med om att han var en fridens man som inte gjorde så mycket väsen av sin person. Vi barnbarn kände oss alltid älskad av honom och han spenderade åtskilliga timmar med oss i olika aktiviteter.
Vi kommer ihåg morfar som en snäll person och berömmet låg alltid nära till hands. Varenda gång vi träffade morfar så sa han alltid att vi var duktiga. Det råder ingen tvivel om att han älskade oss högt. Det har vi med oss i vårt minne av morfar nu när han får ströva i frid bland änglarna. Vi vet att han har det bra nu och vakar över oss från himlen.