Svenne Hedlund
föddes 1945 som Sven Ove Hedlund och var sångare i den legendariska 1960-talsgruppen Hep Stars (i vilken även Benny Andersson var med). Gruppen debuterade med ”Kana Kapila” 1964. Året därefter slog Hep Stars igenom med besked och hade under året inte mindre än tre låtar på Tio i topp: ”Farmer John”, ”Cadillac”, och ”A Tribute To Buddy Holly”. Bland gruppens övriga hits kan nämnas ”Är det inte kärlek säg” (1968) och ”Speedy Gonzalez” (1969). Hedlund bildade efter Hep Stars upplösning Svenne & Lotta tillsammans med sin fru, Lotta Hedlund 1970. Under första halvan av 1970-talet hade duon framgångar med bland annat ”Sandy”, ”Do You Want To Dance” (båda från 1973) och ”Bang en boomerang” som kom på tredje plats i Schlagerfestivalens final 1975. Sedan 2005 har Svenne Hedlund gjort ett stort antal shower med The Cadillac band som kompband. I dessa shower har även musiker från Elvis Presleys originalband såsom James Burton, DJ Fontana, Glenn D. Hardin och John Wilkinson ingått som gästmusiker, År 2007 gjorde Svenne och The Cadillac även en resa till Memphis spelade in tre låtar i legendariska Sun.
Harry Belafonte
föddes 1927 som Harold George Belafonte, Jr. och är en amerikansk sångare och skådespelare av jamaikanskt påbrå. Belafonte fick sitt genombrott i mitten av 1950-talet med en sångstil som ligger nära den västindiska calypson. Bland hans främsta sånger kan nämnas ”Jamaica Farewell”, ”Mary’s Boy Child” (båda 1956), ”Banana Boat (Day-O)”, ”Mama Look At Bubu”, ”Coconut Woman” och ”Islands In The Sun” (alla 1957, den sistnämnda var titelsången till filmen med samma namn, i vilken Belafonte var med). Belafonte har ofta använt sitt artistskap för att befrämja mänskliga rättigheter i världen. Hans uppslag till kampanjen ”We Are the World” (låten skrev Michael Jackson och Lionel Richie) drog in över 70 miljoner dollar till hjälp mot hungersnöden i Etiopien 1985. Belafonte efterträdde Danny Kaye som FN:s goodwill-ambassadör i UNICEF 1987. Gratulerar på 90-årsdagen!
Stig Bergling
föddes 1937 som Stig Svante Eugén Bergling (senare Sydholt, men tidigare även känd som Eugén Sandberg), dog förra året och var ursprungligen en officer, för den stora allmänheten känd som Sveriges största spion (för Sovjetunionens räkning) under efterkrigstiden. Bergling gjorde tillsammans med sin fru en sensationell rymning 1987 och höll sig gömd under de följande sju åren, först i Sovjetunionen och senare på olika ställen i Mellanöstern. Han återvände till Sverige 1994 eftersom hans fru Elisabeth var sjuk och längtade hem till barnen, och för att han själv drabbats av reumatism. Från 1994 till 1997 satt han åter i fängelse för att slutligen bli benådad av regeringen. Därefter levde Bergling ensam (hans fru dog kort efter återkomsten till Sverige) på okänd ort och under ny identitet. Bergling skulle ha blivit 80 år i dag!
Frédéric Chopin
föddes 1810 (vissa källor säger även den 22 februari) som Frédéric François Chopin (polska: Fryderyk Franciszek), dog 1849 och var en polsk-fransk tonsättare. Chopin framträdde under 1820-talets slut som underbarn, både som pianist och kompositör. Han föddes i Polen men levde större delen av sitt liv i Paris, där han blev en central gestalt i de musikalisk-litterära salongerna. I hans musik anas dock ständigt den djupa sorgen över Polens tragedier. Chopins hälsa bröts långsamt ned, dels av en obotlig tuberkulos, dels av det uppslitande kärleksförhållandet till författaren George Sand 1837-47. Chopin komponerade nästan uteslutande för piano och räknas som instrumentets allra största mästare. I mazurkorna och polonäserna är det nationellt folkmusikaliska draget tydligt. Bland hans övriga verk kan nämnas ballader och scherzon, fyra av vardera genren. Stor popularitet åtnjuter även ”Revolutionsetyden” (c-moll opus 10:12), ”Regndroppspreludiet” (Dess-dur opus 28:15), ”Minutvalsen” (Dess-dur opus 64:1), den mäktiga ”Ass-durpolonäsen” (opus 53) samt sonaten i b-moll med den så kallade ”Sorgmarschen” (opus 35), ett av Chopins mest personliga och intima verk. Ofta spelade är även pianokonserterna i e-moll opus 11 och i f-moll opus 21.
Roger Daltrey
föddes 1944 och är sångare i engelska The Who, som började som The High Numbers 1964. The Who slog igenom 1965 med ”My Generation” och hade redan då skapat en stil som betonade samhörigheten med de upproriska och anarkistiska så kallade modsen. Gruppens musik var volymstark och i grunden strängt rytmisk vilket ytterligare markerades genom snabba ackordväxlingar och dramatiska break. Karakteristiskt är gitarristen Pete Townshends gitarrspel. Gruppens våldsamma utspel på scenen underströk upproriskheten i musiken (deras konserter slutade oftast med att bandmedlemmarna slog sönder sina instrument). Ett nytt genombrott fick The Who med Woodstockfestivalen 1969 och rockoperan ”Tommy” samma år. The Whos ”officiellt” sista konsert hölls i Toronto 1982 och samtliga 72 000 biljetter såldes slut på två timmar. De återförenades kort för Live-aid-konserten 1986 och 1989 gav de sig ut på en USA-turné. År 1997 var det dags igen då gruppen bland annat gästade Sverige, och uppförde sin rockopera ”Quadrophenia”, som handlar om livet som mods i det tidiga 1960-talets England. Bland The Whos övriga hits kan nämnas: ”I Can See For Miles” (1967), ”Pinball Wizard” (1969), ”See Me Feel Me” (1970), ”Won’t Get Fooled Again” (1971), ”Squeeze Box” (1976) och ”Who Are You” (1978). Gruppen valdes in i The Rock and Roll Hall of Fame 1990. På sin fritid ägnar sig Daltrey åt laxodling vid sitt lantställe i England.
Glenn Miller
föddes 1904 som Alton Glenn Miller, dog 1944 och var en amerikansk jazzmusiker, trombonist och orkesterledare. I Millers stora orkester ingick en rad kända jazzmusiker, för vilka han själv skrev många av arrangemangen. Bland hans mest kända nummer märks ”Moonlight Serenade”, ”In The Mood”, ”At Last, Little Brown Jug” och ”American Patrol”. Miller omkom i en flygolycka över engelska kanalen. Men den speciella ”Millerklangen” har hållits levande - både av hans egna musiker och av flera efterföljande orkestrar.
David Niven
föddes 1910 som James David Graham Niven, dog 1983 och var en engelsk skådespelare. Niven fick med sitt kultiverade och lätt ironiska spelsätt en stark position inom engelsk och amerikansk film. Han medverkade ibland annat i ”De tappra 600” (1936), ”Svindlande höjder” (1939), ”Jorden runt på 80 dagar” (1956), ”Svindlande affärer” (tv-serie 1964), ”Kanonerna på Navarone” (1967), och i flera av filmerna om Rosa pantern.
Nik Kershaw
föddes 1958 som Nicholas David Kershaw och är en engelsk artist. Kershaw fick sin första Englandshit 1983 med ”I Won’t Let The Sun Go Down On Me”. Ännu en hit fick han 1985 med ”The Riddle” från albumet med samma namn. Samma år medverkade han även på Live aid-galan. Kershaw har även spelat gitarr på Elton Johns hit ”Nikita” (1985) och skrivit Chesney Hawkes hit ”The One And Only” (1991). I dag kan Kershaw främst ses uppträda på Finlandsfärjor och liknande. Senaste plattan ”Ei8ht” kom 2012.