De flesta av dessa kvinnor har förblivit anonyma. Några av dem skymtar ibland i små blygsamma notiser i tidningarna.
År 1887 berättar Norrbottens-Posten att en förening bestående av unga flickor i Öjebyn och närliggande byar under år 1886 bildats med namnet Tabitha.
Tabitha var, enligt bibeln, en kvinna i Joppe bekant för sina goda gärningar och rikliga allmosor och som efter sin död uppväcktes av aposteln Petrus.
En av föreningens uppgifter var att genom handarbeten åstadkomma medel att bekläda barn.
Hur många år föreningen var verksam har inte gått att exakt utröna. Verksamhet fanns in på 1910-talet.
När föreningen i Öjebyn firade tioårsfest noterades att det ursprungliga medlemsantalet ökat från 20 till 27 och att det även fanns åtta passiva kvinnor med i föreningen. Helårsavgiften var 2,50. Från början var den satt till fem öre i veckan.
Fest för fattiga
Bland Tabithas arrangemang var en årsfest, oftast kring jultid. Dit bjöds in ett stort antal fattiga familjer inom Piteå socken. Vid dessa fester delades ofta paket ut till de mest behövande barnen.
Av notiser framgår att föreningen ordnade mottagning av kläder och matvaror samt sålde 25-örespaket för att finansiera delar av verksamheten.
När det ordnades litet festligare arrangemang fick bättre bemedlade barn betala 10 öre i inträde. Även äldre hade tillträde för en avgift av 25 öre.
- Heder åt dessa flickor som har velat bereda de fattiga barnen en nöjsam afton, noterade tidningen Norrbottens-Posten efter en julfest. Där gåvor utdelades och julgranar plundrades.
En av dem som i Tabithas engagerade sig för bättre förhållanden för barnen var folkskollärarinnan Alma Bäckström i Lillpite. Vid 35 års ålder rycktes hon bort från livet av den tidens livsfiende, lungsoten (tbc).
Alma Bäckström (1863-1898) var bördig från Umeå, dotter till sjökapten Carl Bäckström och hans maka, född Stenberg. I ett eftermäle över Alma Bäckström, som var ogift, uppgavs hon vara en mycket duglig och intresserad lärarkraft. I över 15 års tid verkade hon som lärare inom Infjärdenbyarna.
Kyrkoherde Nygren konstaterade i minnesorden över den bortgångna att under Alma Bäckströms ledning skolan i Lillpite i många avseenden var en mönsterskola.
Andra drivande krafter i Tabitha var Öjebykvinnorna Anna Hesselgren (1867-1943), Hanna Nordström, (1856-1901) Teresia Öman, Anna Nyström och Anna von Walter
Männens syn
- Fruntimmersföreningen!" utropade doktorn, "den förnuftigaste tillställning i världen, bara det blir något allvar med den. Men si, det blir det icke. Det blir bara lek utav. Fruntimmerna ha inte tid med sådant där. De ha allvarsammare saker att sköta: sin paryr, sina nöjen, sitt tapisseri, hushåll också, tror jag ... Det blir ingenting utav, ingenting utav, bara nojs! Tro mig! God natt, mina damer. Mycket nöje på kostymbalen, och - många katarrer och pleuresier efter den; - ty så går det vanligen! God natt!
Fredrika Bremer, som ofta kallas för den svenska kvinnorörelsens grundare, skrev detta i Hertha eller "En själs historia", med teckningar ur det verkliga livet och här formulerade den syn männen en gång hade på kvinnliga sammanslutningar. Romanen blev opinionsbildade och startade en omfattande debatt vilken slutligen ledde fram till att riksdagen 1858 beslutade att kvinnan skulle myndighetsförklaras, vid 25 års ålder.
Fruntimmersföreningar bildades runt om i Sverige efter att Fredrika Bremer bildat en sådan i Stockholm. Fruntimmersförening för välgörande ändamål bildades i Piteå i maj 1876.
Efter 89 år, den 1 oktober 1965, upphörde verksamheten. Föreningen utgjordes huvudsakligen av fruarna till Piteås ledande män och andra kvinnor som ville göra något för att lindra den omfattande fattigdomen
Sjukhjälp
Fruntimmersföreningen hade även en fond vilken sedan huvudsakligen användes till att ge hyresbidrag till "mindre bemedlade fruntimmer".
Namn som passerar i Fruntimmersföreningens verksamhet är Clara Lundström, Ida Gellerstedt (1856-1924), Emma Hultgren, Elise Selander (1854-1932), Hilma Elfgren (1845-1928).
I Piteå fanns en sjukhjälpsförening som styrdes av kvinnor. Den startades 1902 för förvaltning av pengar som strömmat in vid en basar anordnad 1896, då behållningen blev 1 435 kronor avsedd för en sjuk medsyster. Sedan 500 kronor anslagits till det ursprungliga syftet bildades en sjukhjälpsfond med 935 kronor. På bank växte summan till 1 256 kronor under sex år. Genom ytterligare tillskott formades den till en sorts nådegåvofond för bidrag till sjuka.
1903 består styrelsen av Hanna Eriksson, Ida Granberg, Hilma Björkbom, Jenny Steckzen och Margaret Collberg med Gerda Bergdahl och Sofi Lindfors som ersättare
I ett årsmötesreferat 1910 där fru Dalia Hult valdes till sekreterare konstaterades att sjukhjälp lämnats till sju personer och att kassan då balanserade på 5 888 kronor. Det var en helt lokal förening utan riksorganisation.
I september 1906 bildades en damkommitté hos Röda Korset vars styrelse valdes fruarna Bergdahl, Westman, Sjöberg, Lundgren, Hedenlund och Viktoria Hällgren samt fröken Hulda Ringius. Medlemsavgiften blev
1 krona per år.