Judith Johansson

Det har gått en tid sedan min älskade mormor Judith
Johansson lämnade oss i stor sorg och saknad.
Något mormor alltid sa var att när hennes tid var inne så ville hon bara gå och lägga sig för att sova och sedan inte vakna mer och det blev precis som hon önskade.
Mormor och jag har alltid stått varandra nära. Hon var min mormor, men även min vän. Oräkneliga är de timmars samtal vi haft med varandra om allt och ingenting. Många roliga minnen har jag också av alla de små utflykts tripper vi gjort tillsammans under åren och inte att förglömma, alla skratt.
Mormor älskade att sjunga, ett intresse vi delade och hon var även otroligt duktig på att skriva och dikta ihop allt möjligt. Till jul fanns alltid något rim på julklapparna från mormor.
Hon ville alltid vara med och hjälpa till på alla möjliga vis, ville vara behövd och det var hon. Det märker man av otroligt mycket nu när hon inte finns kvar här längre.
Familjen betydde oerhört mycket för mormor och jag är så glad att hon hann fira sin 85-årsdag med oss. Den dagen bjöd hon ut oss alla på restaurang och hon var så otroligt lycklig, då hennes 85-årsdag var en stor händelse för henne.
En stark och helt otrolig kvinna har lämnat oss och livet blir aldrig mer detsamma men minnena finns alltid kvar och det går inte en dag utan att vi pratar om mormor.
Att mormor lämnat ett stort tomrum efter sig hos oss i familjen är ett faktum men jag tror att änglarna tog henne till sig för att de behövde en liten hjälpreda och någon som kunde underhålla dem när dagarna blev tråkiga.
Jag tackar mormor för den tid vi fick tillsammans.