Den 20 mars 2017 somnade John Lundgren, Piteå, in på Hortlaxgården i närheten av familjen och Hortlaxgårdens fina personal. Han blev 87 år gammal.
John föddes 1930 i Hemmingsmark, son till föräldrarna Einar Lundgren och Emma (född Vesterlund). Han var barn nummer åtta i en stor syskonskara på tio och John blev den sista som var kvar i livet av dessa.
Före, under och efter skolgången arbetade John mycket med skogsavverkning, flottning av timmer, etc. När John var 16 år skrev PT om när John och hans kamrat gick till sjöss. Sedan träffade John sin livskamrat, Harriet Markström, som då arbetade i Hemmingsmark varvid John mönstrade av. Vid nästkommande sjöresa kapsejsade skutan med man och allt. Johns kompis omkom och hade inte John mönstrat av så hade han med säkerhet också omkommit.
John var mycket armstark, flink i armarna på att äntra och fick därför göra rekryten vid flottan. Därefter blev det skogsavverkning igen, även här fick han nytta av sin armstyrka. Han var också en duktig skidåkare.
Innan John gifte sig med Harriet så fick han tidigare i mycket unga år en dotter vid namn Marith, men på grund av föräldrarnas låga ålder så adopterades Marith bort. John och Harriet fick tillsammans barnen Halldo och Haidie.
John arbetade på byggen, bedrev jord- och skogsbruk parallellt med förvärvsarbetet. Han började sedan som hantverkare/reparatör/maskinist vid Piteå lasarett fram till sin pension. Jordbruket i Uddfors avvecklades i mitten av 60-talet och John byggde huset på Djupviken tillsammans med sin hustrus morbror Axel Wallon år 1966.
På Piteå lasarett så var arbetsuppgifterna varierande. På 60-talet så utvecklade John en träningsapparat för strokepatienter som han svetsat ihop av överblivna delar. Denna blev mycket användbar och spridd över hela landet och tillverkas fortfarande i en mängd olika varianter. John sökte inte patent för sin uppfinning eftersom den var utförd på arbetstid. Ironiskt nog så fick John själv prova på denna, fast i en modernare tappning på Piteå älvdals sjukhus, på sin 86-årsdag och han kunde då igenkännande konstatera att han faktiskt hade konstruerat dylika apparater.
PT skrev för 50 år sedan om ”Första gången som förslagsverksamhet vid Piteå lasarett lett till att belöningar utdelats då företagsnämndens sammanträde beslutade att reparatör John Lundgren skulle få motta belöning för konstruktionen av – en sängcykel samt sparkbräda att sätta på sjuksäng”.
John fortsatte sen på 70- och 80-talen med andra ”uppfinningar” som också belönades av landstinget men med högre belopp, varav det högsta var på 18 000 kronor.
John har över 70 år i skogen som jägare och har fällt över hundra älgar. Varje år så nötte John upp minst ett par nya stövlar genom sina vandringar i skog och mark. En hund (grå/jämte) har också alltid funnits i hemmet och John har haft mycket starka relationer till samtliga av sina hundar genom åren. Som mest under ett år så fällde John sju älgar 1983.
Sista älgjakten han aktivt var med, för tre år sedan vid 84 års ålder, fällde han en 6-taggare med ett hjärtskott på 140 meters håll. Året efteråt så deltog han bara vid sidan om älgjakten och – hör och häpna – han meddelade själv att det då var dags för honom att sluta köra bil.
När vi hälsade på mor och far på Hortlaxgården satt de som oftast och myste, pratade och höll varandras händer.
John är nu en ängel men hans livsverk, hans visdom, de oräkneliga tips och råd ha frikostigt delat ut, hans intresse för familjen, barn- och barnbarnen och de otroliga jakthistorierna med flera fina minnen – kommer för alltid att finnas i våra hjärtan.
John sörjes närmast av hustrun Harriet, barnen med familjer samt övrig släkt och vänner.