Andra söndagen i påsktiden
Påskens vittnen
Johannesevangeliet 20:24-31
Svaga, rädda, tvivlande och instängda bakom låsta dörrar så leder Jesus lärjungarna från svaghet till att uppfyllas av Guds kraft. De hade alla svikit honom och förnekat honom men mötet med den uppståndne förändrade fullständigt deras liv. Resten av deras dagar kom dessa att bli Jesus vittnen, de vittnade frimodigt om syndernas förlåtelse och Jesu Kristi Frid. De vittnade om uppståndelsen och ett evigt hopp. De vittnade om Jesus!
Om man sliter loss sanningarna om försoningen och uppståndelsen från Jesus själv begår man ett stort misstag. Ingen ska nämligen bygga sin frälsning på läran om försoningen för våra synder utan vår frälsning måste bygga på Försonaren själv.
Aposteln Johannes säger om Jesus: ”Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.” Hoppet om evigt liv och en uppståndelse från de döda ska ingen behöva bygga enbart på en lära utan även det får vi bygga på honom själv. Jesus sade nämligen: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör”.
Den som med hjärtat omvänder sig och bekänner sin synd inför Gud, ska få göra samma upplevelse att få gå från svaghet till Guds kraft. Du får möta Jesus själv och det måste bli alldeles visst för dig att Jesus lever. Han vill inte ge dig ett fantasiliv eller ett känsloliv, utan Jesus ger dig ett möte med den uppståndne. Han låter dig gå från svaghet till ett liv i gemenskap med den levande Herren själv. Du får inte en religion utan du får ett liv med Jesus. Du blir då ett Påskens vittne!
”Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.”