Första söndagen efter trettondedagen
Jesu dop, Matteusevangeliet 3:13-17
Jesu offentliga verksamhet börjar med att han låter döpa sig. I dopet inviger han sig till sin stora gärning som han hade kommit för. Han hade kommit för att bli hela världens frälsare! Han hade kommit för att försona oss människor med Gud, så detta var ytterst sett egentligen ett dop för hela mänskligheten och för alla tidsåldrar.
Jesu dop är en av de stora milstolparna i den härliga frälsningshistorien som står nedtecknad i vår bibel. När Jesus steg upp ur vattnet så öppnades himlen och Guds Ande sänkte sig ner som en duva och kom över Jesus. Samtidigt sade Fadern med en röst från himlen ”Denne är min son, den Älskade. I honom har jag min glädje”. Hela treenigheten tog alltså del i och bekände sig till detta för oss så viktiga och underbara dop. Det heter om Jesus att han var ”en smärtornas man och förtrogen med lidande” Guds ord säger samtidigt att det var våra smärtor, vårt lidande, våra sjukdomar, våra överträdelser, våra missgärningar och våra sjukdomar som han bar.
I dopet identifierar sig Jesus med den mänsklighet han hade kommit för att frälsa, från detta ögonblick kan man säga att Jesu korsbärande börjar.
Därför ropade också Johannes döparen när han såg Jesus: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd!”