När solen värmde som mest och himlen var oskyldigt blå, vandrade vår Jan vidare till ett Laisdalen ovan molnen. Han lämnade livet när det var som bäst, och vi står chockade kvar men finner en tröst i att hans stora personlighet lämnat eviga fotspår i fjällvärlden.
Jan växte upp i Adolfström, en fjällby i väglöst land. Kärleken till jakten, fisket och naturen gjorde honom till den person han var, en fjällvärldens gigant som både fysiskt och själsligen dedikerade sig till att skapa och vårda den unika atmosfär som Laisdalen och Adolfström har.
Innan vägen kom till byn var jakt och fiske en viktig inkomstkälla. Att skidandes vittja snaror i hela dalen gjorde Jan till en uthållig jägare. Otaliga är de timmar han smygjagat älg längs med fjällsluttningar, och ständigt med ett gott resultat tack vare hans skickliga förmåga att läsa av naturen.
Jan var en frontfigur i kampen mot regleringen av Vindel- och Laisälven. Under tio års tid pågick kampen som resulterade i att de fyra nationalälvarna fredades från utbyggnad. Jan medverkade bland annat i Hylands Hörna där plakat med orden Vindelälven smugglades in och visades i tv på bästa sändningstid. I och med att bygden var räddad spirade framtidstron.
Jan träffade sin stora kärlek, Marianne, under en kurs i fjällvett där Jan var ledare. Det sa klick och Marianne flyttade från Stockholm till Adolfström och tillsammans började de bygga upp sin turiströrelse. De kommande åren utvecklades företaget flitigt och hammaren gick non-stop samtidigt som döttrarna Caroline och Anna växte upp. Jan hade en ambition och en aldrig sinande kraft att ge besökarna i fjällvärlden unika upplevelser. Han engagerade sig i att utveckla turistnäringen i harmoni med naturen genom att göra sin röst hörd i viktiga frågor.
Under mer än 30 år arrangerade Jan den uppskattade Rödingveckan, där han som guide och fiskare delade med sig av sina erfarenheter. Jan var den siste yrkesfiskaren i dalen, och otaliga är de dagar ha vittjat näten i isande vindar med endast korpen som sällskap. Ha var en fena på att rensa fisk, något han gladeligen försökte lära alla som ville.
Jan älskade att läsa om historia, inte minst den lokala historian om Nasafjällsepoken och byns grundande. Han fängslade många med sina inlevelsefulla berättelser om denna tidsepok. Jan var initiativtagare till det visningshus som idag finns vid hyttruinen i Adolfström. Jan var även delaktig i bevarandet av Yraftdeltat då han varje sommar slog de gamla slåtterängarna.
Jan var en ödmjuk, generös och omtänksam vän, en varm och kärleksfull make, en alldeles för snäll pappa, och en lekfull och mysig morfar. Vi är oändligt tacksamma över att han var just vår och att moder natur lånade ut fjällets son till oss.