"Jag har haft ett fantastiskt yrkesliv"

Hon tog plats i tidningshuset som 17-åring, inledde då sin "PT-karriär", och öppnade också ganska snart upp för fler kvinnor. Det företag Birgitta Pettersson nu lämnar, som pensionär, har ifråga om teknik och könsfördelning inte särskilt stora likheter med det hon en gång började på, i dag med adressen Hamnplan 5.
I dag gör Birgitta Pettersson sin sista arbetsdag, fyller 65 år, och får nu känna på friheten.
Korrekturläsare
Trotjänaren är inte, efter alla dessa år, förtjust att sätta sig på andra sidan, för att bli intervjuad. Men, efter viss övertalning,ser hon det som en möjlighet att få tacka den läsekrets hon umgåtts med under så många år.
Från tiden som ensam kvinna plockar Birgitta Pettersson fram historien om hur en manlig besökare en dag kom in på PT. Han såg sig om på redaktionen, såg ingen annan medarbetare på plats än Birgitta Pettersson. Han ställde då frågan:
- Är ingen här?
Detta som en illustration till att en kvinna då inte var "människa".
Men låt oss ta det från början.
Efter realskola i Piteå erbjöds Birgitta Pettersson, eller Johansson som hon hette som ogift, och bördig från Mandträsk, Koler, i augusti 1962 ett arbete som korrekturläsare hos PT. I en liten skrubb på centralredaktionen hade hon till huvuduppgift att leta upp felaktig eller mindre god svenska och sedan ersätta dessa formuleringar med bättre varianter.Lönen var 800 kronor i månaden.
Tant Josefin
Även om det i början fanns en viss skepsis till kvinnliga medarbetare - bara en kvinna hade tidigare varit anställd på redaktionen sedan slutet av 1920-talet - fick hon par år senare sätta titeln journalist på visitkortet.
- Kanske inte så märkligt. Jag var ju en störning i normen. Å andra sidan tror jag att just detta, för min del, har varit en drivkraft. Dessutom var det ju så att eftersom gossarna tilldelades de givna jobben, presskonferenser och dylikt, blev jag mer eller mindre tvungen att söka egna vägar och det fanns mycket där ute att skriva om. Miljön såväl utomhus som på arbetsplatser och i bostäder, energifrågor, elpriser, matpriser, räntor och vår- och höstbudgetens betydelse för den privata plånboken, summerar Birgitta Pettersson.
Hon har arbetat med diverse ämnesområden, redigerare, vid enstaka tillfällen inhoppare som nattredaktör och nyhetschef.
- Men jag är ingen cheftyp, märks tydligt på min storpudel Gordon, 18 månader. Han struntar för det mesta fullständigt i vad jag säger.
Barn ingår också i PTs målgrupp, där hon under en tid på barnsidan lotsade de allra minsta runt bland sagor, barnteckningar och små krönikor under signaturen Tant Josefin. För barn som i dag har egna barn och barnbarn.
Med stor vånda
Birgitta Pettersson - som också hunnit med att bli Årets tidningsprofil i Övre Norrland - har även varit kåsör, med ett många gånger "humoristiskt eko" och uppskattat av läsarna, och slutar nu sin tidningsbana som politisk chefredaktör och ledarskribent.
Där hon startat eller gett sig in i debatter, vågat ha åsikter och samtidigt locka fram fler som vågar.
- Det sista steget togs med stor vånda, men politik gör skillnad och jag är beredd att när som helst dra en lans för att alla ska få leva ett drägligt liv, för jämlikheten mellan man och kvinna, den allmänna välfärden och trygghetsförsäkringarna som nu är satta under stark press. Klyftorna växer i Sverige. En farsot som drar genom hela Europa.
Hennes kåserier utmynnade för övrigt i en bok , Livet är som Tokyo.
Med facit i hand säger sig Birgitta Pettersson vara lyckligt lottad.
- Jag har haft ett fantastiskt yrkesliv, på en trivsam och trygg arbetsplats. Piteå-Tidningen är lokalt ägd och jag är övertygad om att en lokal ägare har stor betydelse för ett företags utveckling och överlevnad och för de anställdas arbetsvillkor. Förhoppningsvis förblir Piteå-Tidningen ett företag på egna ben med lokala ägare. Försvinner PT in i något av de fåtal konglomerat som snart äger alla tidningar, försvinner också dess själ är jag rädd.
Gräva ner bekymren
Hon kommer inte framöver att sitta under sin korkek och bara titta.
Hunden håller henne rörlig och trädgården är hennes terapeutiska verkstad. Som "trädgårdsmästare" har hon skaffat sig en stor kunskap,är utrustad med "gröna fingrar", inte heller varit rädd för att pröva på såväl möjligt som omöjligt i växtväg. Det är alltid något på gång på de gröna ytorna vid det egna huset i Djupviken.
- Där kan man gräva ner sina bekymmer och, med inte så litet tur, få drömmarna att blomma, slutar hon avskedsintervjun
Så får vi, hennes arbetskollegor, tacka henne för den här tiden och önska en god fortsättning.

"Jag har haft ett fantastiskt yrkesliv"

När Birgitta Pettersson en augustidag för 48 år sedan började sin anställning hos Piteå-Tidningens redaktion, som då låg på Prästgårdsgatan 31, bröt hon sig in i en mansdominerad tillvaro. Tidningsredaktioner hade inte varit en värld för kvinnor.