Idrottsprofilen Kåre Lundgren ur tiden

Ett välkänt namn inom idrotts-Sverige och en profil inom styrkelyftningen, läraren och dopingmotståndaren Kåre Lundgren, Stockbäcken, Roknäs, har hastigt gått ur tiden. En varm och hängiven entusiast, inte minst för ungdomen. "En känd pitebo som står för rent spel och en fostrande idrottsrörelse, ett utomordentligt föredöme för ungdomar" hette det bland annat i motiveringen när han 1994 utsågs till Årets Pitebo.
Kåre Lundgren var ett levande bevis för att idrotten kan vara utan doping och anabola steroider. Han skulle inom kort ha fyllt 59 år.
Tankarna går i denna stund till hans närmaste.
Själv fick jag möjlighet att vid några tillfällen lyssna till Kåre Lundgrens anföranden, när han släppte loss sin berättarglädje. Hans enkla, lättfattliga budskap och hans trosvissa nit att fånga åhörarna förvandlade. Kåres tankegångar och upplevelser svepte som en frisk och livlig fläkt över åhörarna och där de, utifrån hans entusiasm, kände sig mycket bättre till mods efter att ha lyssnat. Han var om något ett bevis för att mycket kan övervinnas genom ett envist och enträget arbete.
Kampen mot dopingen förde han sedan början av 1980-talet. Det blev många föreläsningar i skolor och andra sammanhang för att berätta om dopingens baksidor, sist inom skolhälsovårdens ram.
Han hade en stor omsorg om den enskilda människan, ett generöst intresse för individen och en aldrig svikande vilja att vara tillhands. Genom sitt arbete i skolans värld, bland aktiva och blivande idrottare, försökte han räcka till för de många. Det var inte bara i drogfrågor. Det gällde i lika hög grad elevstödjande verksamhet som att stävja mobbning.
"Ska man nå långt, så är den absolut viktigaste förutsättningen att våga ha en hög målsättning. Den inställningen kombinerad med en ambitiös inställning till träning av tjejerna och tränarna har nu betalat sig", konstaterade han nyligen i en insändare i Piteå-Tidningen. Det blev hans sista hyllning till Piteå IF:s damfotbollslag.
Kåre Lundgren visade genom sin medverkan i Öjeby atletklubb att det gick att lyckas utan förbjudna preparat. Han lyckades ta mästartitel i sin viktklass och klubben fostrades flera mästare. För sitt arbete blev sedan Kåre en tid förbundskapten för det svenska landslaget. Han ställde krav på klubbar och föreningar om en drogfri miljö. Bland annat lyckades han 1988 få igenom ett antidopningskontrakt riktat till landslagslyftare och därmed ett rent landslag.
Öjeby Atletklubb var en tämligen okänd klubb när Kåre började engagera sig i den. Det blev många år av aktiv medverkan, först som aktiv tyngdlyftare och sedan som tränare.
Kåre Lundgren tog EM-brons, blev nordisk mästare, fick silver i SM och blev dessutom utsedd till coach för seniorlandslaget. Han var även en tid rikstränare i Danmark, för styrkelyftslandslaget.
Kåre Lundgren startade sin karriär 1968 med tyngdlyftning, den olympiska grenen. Han kämpade på och lyckades som bäst ta ett silver i svenska mästerskapen. Många år senare, närmare bestämt 1980, började han fundera på att lägga av, men övertalades att ställa upp i en styrkelyftstävling. Han var till en början tveksam. I sin debut vann han och satte dessutom nytt svenskt rekord i knäböj. Kåre etablerade sig snabbt i eliten.
1981 tog han brons i svenska mästerskapen, och därefter kom framgångarna med jämna mellanrum. Totalt blev det fem SM-guld, två brons i Europamästerskapen, tre guld i nordiska och totalt satte han tolv svenska rekord och ett Europarekord. 1996 tog Kåre Lundgrens aktiva karriär slut.
1986 fick Kåre Lundgren ta emot PT-medaljen för sina idrottsinsatser. 1994 blev han Årets Pitebo. 1999 fick Kåre Lundgren motta Rubus Arcticus-priset och år 2000 blev han utnämnd till Årets Patron i Öjebyn.
Kåre Lundgrens livsgärning kommer att leva långt efter det hans stämma tystnat.